Kultur och Nöjen

Konstigt? Inte alls!

Kultur och Nöjen Artikeln publicerades

Påskrunda, det blir den vanliga blandningen av mer eller mindre lättsmält och dekorativt måleri och skulpterande? Fel, fel fel. På Jordberga Konstexpo satsar man i år på installationer, performance och ljudkonst.

Curator för Jordberga Expo, i godsets stallbyggnad, är i år Alexandra Kostrubala. Och hon har valt ett tema av ljus - inte minst "dagens ljus" i betydelsen "hur ser vi oss själva, i dagens ljus?"

Att det som samlas under den fanan till övervägande delen är videokonst, installationer och röstperformance är sådant som kan betraktas som "svårt", kanske rent av lite inkrökt, det bekymrar inte Alexandra:

– Jag tror att de flesta konstnärer brinner för att minska mellanrummet mellan konsten och folket, säger hon.

– Samtidskonst är inte så klurigt. När folk väl tar den till sig brukar de bli glada och tycka att det är kul. Och jag tror ju att de som kommer till oss kommer att tycka att det här var det allra bästa i påsk. Det blir inte bara ännu ett porträtt att titta på, utan konst av en grupp människor som vågat, och tagit ett steg framåt. Och jag tror att folk kommer att vilja följa med dem.

På Jordberga kommer det i påskhelgen exempelvis att bjudas på videokonst av Dror och Gunilla Feiler, en "black box"-installation inspirerad av "den sista måltiden" och en gigantisk kanon i trä som kanske, kanske inte kommer att "avfyras." Oroväckande nog har konstnären Anders Kappel kallat sitt verk "Human canon."

På vernissaget i dag skärtorsdag (klockan 17) kommer Malmöbaserade performanceduon Trapets att utföra en akustisk och elektronisk performance kallat "Calls/Rop." Ljudverket, baserat på Felicia Konrads röst, är bland annat inspirerat av de sädesfält som Söderslätt är så fullt av.

Sädesfälten går igen även i Malmökonstnären Jan Cardells automatiska "instrument." Verket "Osiris" består av 48 förgyllda "grässtrån" som skakas av magnetiska motorer, dolda i en 17 kvadratmeter stor bottenplatta. Verket är interaktivt, i så måtto att det börjar rassla och skaka, som en förgylld och ovanligt torr vassrugge, om betraktaren för handen över en kameralåda. Lågt monterad, så att även barn kan nå upp.

– Men kommer det en fluga och sätter sig på lådan, så "spelar" den flugan, upplyser Jan Cardell.

Det är första gången han är med på en påskrunda, och visar sina rörliga, musikaliska, interaktiva och ofta ganska roliga verk.

– Glädje är väl den vanligaste reaktionen hos folk, berättar Jan. Särskilt barn brukar tycka att det är kul. Men det funkar på de flesta.

"Osiris" är inget konstverk man spontanhandlar, kanske. Så hittas också Jan Cardells rörliga, spelande verk främst i offentliga lokaler. Det stora biblioteket i Alexandria har en, exempelvis, liksom Malmö högskola och Musikmuséet i Stockholm.

Jan Cardell spelar själv saxofon. Den typ av instrument han bygger själv, stränginstrument eller slagverk, behärskar han dock rätt dåligt.

– Att det finns så många moment i skapandet; estetik, musik, teknik och datorprogrammering, det är det som gör att jag inte tröttnar. Man har hela tiden så många olika infallsvinklar, förklarar Jan Cardell.