Kultur och Nöjen

Ingen gräddfil för Yohanna

Kultur och Nöjen Artikeln publicerades

Tolv års födslovärkar är över. Yohanna Troells debutplatta finns "på riktigt", trots långt strul och frånvaron av skivkontrakt. För det är faktiskt ingen gräddfil till stjärnorna att vara kändisbarn.

Lättnad fyller Yohanna Troell. Hennes skivprojekt har precis släppts, till Itunes och butiker runt Trelleborg och Malmö. Debuten som med glimten i ögat döpts till Greatest Hitsär med Yohannas vanliga stil en spretig frånvaro av stilval; rock, jazzstuk, etnopop och funk i samma gryta. På det hennes personliga texter, fulla av reflektioner kring livet så här långt.

– Skivan har tagit otroligt lång tid, suckar Yohanna. Men det är väl så med graviditeter. Det går inte att få ut innan det är färdigt.

Nu gäller det "bara" att få ut musiken.

– Jag vet inte alls hur det ska gå till, bekänner Yohanna. Jag får väl åka upp i en "blimp" och släppa ner plattorna över folk!

Planen var egentligen att något snuskigt rikt skivbolag skulle sköta marknadsföringen. Men Yohanna lyckades inte, trots långt gångna diskussioner, få intresserade bolag med sig hela vägen till kontrakt.

– De fegade ur, beskriver hon. Var det inte "för personlig" musik enligt ett bolag, så var det "för opersonligt" för ett annat.

Yohanna tappade lusten, och som på beställning kom en ny distraktion in i leken: skådespeleriet. Yohanna for till New York och dramaskolan Lee Strasberg Institute. Och fick sina ögon öppnade.

– Jag insåg att "Herregud, jag har vuxit upp i den här världen men gjort allt för att hålla mig ifrån den!"

– Och, tillägger hon, den är ju fantastisk!

Att Yohanna undvikit pappans, Jan Troells, bransch har inte minst varit av trots gentemot alla som sagt "och du ska väl bli skådespelerska?"

– Det säkraste sättet att få ett barn att vilja bli advokat, konstaterar Yohanna.

Men att gestalta karaktärer med utgångspunkt i sig själv, som "method acting" innebär, gav först bara Yohanna känslan av att en redan självbespeglande syssla blev än mer narcissistisk. Hon ville ju berätta historier. Ta sig själv och åskådaren till andra världar.

Det lärde dramaläraren Ted Zurkowski henne, genom att visa hur stor friheten är i valet av hur en karaktär ska gestaltas.

– Verktygen jag fick av skådespeleriet kan jag använda även i musiken, berättar Yohanna. Genom att gå in i sångerna som en roll.

Skolan gav henne också insikter om faderns hantverk, och hur mycket hon beundrade det:

– Nu förstår jag skälet till att han kan vara så subtil med sina skådespelare. Han pratar inte sönder saker. Att förstå vilken förlösande kraft han kan ha i en annan människas kreativa arbete var väldigt häftigt.

Efternamnet Troell förpliktigar, och inte bara på ett positivt sätt. Det finns fördomar mot kändisbarn och hur de tar sig fram på annat än egna meriter.

Just nu delar Yohanna Troell sin tid mellan Stockholm och Smygehamn, där föräldrarna bor.

– När jag kom tillbaks från New York kändes Malmö trångt, beskriver hon. Men nu har jag insett att Stockholm är ännu trängre!

London lockar mer denna impulsiva artist. Där skulle hon kunna få småspelningar och det klassiska för en aktris-in-spe: servitrisjobb.

Hollywood, däremot, lockar inte alls. Yohanna var med sina föräldrar på Golden Globe-galan, minglade med Leonardo Di Caprio och Kate Winslet och skakade hand med en stor förebild, Meryl Streep.

– Det var en chock att se den världen, beskriver Yohanna. Att sitta där bland "creme de la creme" och se att det inte var mer än så.

– Jag vet ju att de bara är människor, och att de är nervösa vrak många av dem. Hollywood har en sådan magisk dimma, illusionerna är så stora. Men det var verkligen bara en illusion – en dröm som förblir en dröm.

– Det är inte den illusionen jag beundrar, utan konsten i sig, det de lyckas skapa.

I dagarna släpps dvd:n för Maria Larssons eviga ögonblick, baserad på en släktsaga av Yohannas mor Agneta Ulfsäter-Troell. Men familjesamarbetet slutar inte där. Dvd:ns dokumentär är gjord av Yohanna Troell, ihop med filmaren Hampus Linder.

Hon hoppas också få spela i sin fars filmer framöver – men provspelar som alla andra, betonar hon.

– Det skulle kännas förfärligt att vara fel för rollen, säger Yohanna. Det gynnar varken mig eller filmen.

Inte för att skådespeleriet kommer att få henne att glömma musiken.

– Varför ge upp, varför välja? frågar hon sig. Det tänker jag inte göra. Bara splittra mig ännu mer!

Vill man kan man räkna arbetet med plattan som halva Yohannas 25-åriga liv. Hon började skriva låtar redan som frustrerad 13-åring. Urvalet är hennes personliga "greatest hits".

– Titeln är också en drift med skivbolagens vanliga "det är bra, men vi vill ha hits", ler Yohanna.

En fjäril pryder skivomslaget, och inte bara för att de är färgrika varelser.

– Allt har sin tid, säger Yohanna Troell. Man måste vara larv och gå igenom puppan för att bli en fjäril. Det är viktigt att påminna sig om, när man är i puppan!

– Och kommer man ur puppan för tidigt, tillägger hon, så är man ändå inte redo.