Kultur och Nöjen

Glaskonst i Ystad och Baskemölla

Kultur och Nöjen Artikeln publicerades

"Glas In Situ"Lott Alfreds, Kerstin Berggren, Frida Fjellman och Rolf SvartströmGalleri, Tjörnedala, BaskemöllaT o m 23 juniErika HöglundGlasYstads konstmuseumT o m 18 augusti

Det känns egentligen helt fel att beteckna utställningen på Tjörnedalagården som en glasutställning. Lika fel som att kalla en utställning med måleri för oljefärg och canvas-utställning. För det handlar inte om en utställning där materialet "glas" kommer i första hand. Här finns inga skålar, vinglas eller svanar. De fyra unga konstnärerna använder glaset som vilket konstnärligt uttrycksmedel som helst. De skapar fri konst och de gör allt hantverk själv. De har en självklar, fullständig kontroll över sitt skapande. Och det är vilt, överraskande, vackert, provocerande och förbaskat bra! En annan stor skillnad till en mer traditionell glasutställning är att man inte bara får röra konsten - i vissa fall är det önskvärt och en del i verken. Lott Alfreds, Rolf Svartström, Kerstin Berggren och Frida Fjellman på Tjörnedalagården, Baskemölla." BORDER="0"Lott Alfreds, Rolf Svartström, Kerstin Berggren och Frida Fjellman på Tjörnedalagården, Baskemölla. Lott Alfreds skapar objektinstallationer med stor fantasi och finurlighet. Hon blandar glas med mekaniska delar och trä. Delarna i hennes verk har olika symbolvärden och hennes underbara glasklockor, inspirerade av en vistelse i det före detta, polska ghettot Terezienstadt, har en musikalisk ton - både bokstavligt och bildligt talat - som är starkt rörande. Jag är också förtjust i hennes lilla ängsliga metallfjäder som vajar lite hit och dit men ibland lyckas vidröra ett glasklot som då får liv. En spännande metafor för människors problem att våga riskera relationer. "Molnet". Lott Alfreds, Tjörnedalagården." BORDER="0""Molnet". Lott Alfreds, Tjörnedalagården.Del av verket "Försök" BORDER="0"Del av verket "Försök Kerstin Berggren är lyriker. Och romantiker. Hennes vågrörelseformade glasstavar är oändligt sköna och kontrasten mellan materialtets hårda yta och skulpturens mjuka, organiska och inbjudande form är anslående. Njuter jag hennes verk med ögat förefaller det vara lätt och smeksamt som luft. Tar jag på det, försöker lyfta det, är det kallt, hårt och tungt. Märklig känsla. "Ström". Kerstin Berggren, Tjörnedalagården." BORDER="0""Ström". Kerstin Berggren, Tjörnedalagården. Frida Fjellman är fascinerad av naturen och dess uttryck och former. Men inte bara som en ytlig, estetisk lek. Hon visar, till exempel, en glasbubbla formad efter afrikanska vävarfinkars bon. Hon berättar att den finkhanne som byggt det tätaste och bästa och därmed säkraste boet får den bästa honan till partner. Boets runda form som symbol för trygghet likt den runda livmodern. Hennes storslagna verk "Kojan" är uppbyggd av mängder av små, smala glasstavar - tekniken kallas för "lampwork" eller "flamework" - lite böjda och oregelbundna, som flätas och sätts samman till en koja i naturlig storlek. Den ser ut som den är byggd av genomskinligt ris och det omöjliga i den tanken ger verket en nästan övernaturlig verkan. här återkommer den runda, omslutande formen som symbol för trygghet. Kojan är så stor att konstnären, Frida Fjellman själv kan krypa in och sitta där. Inte bara omsluten av den runda formen utan också av ett skimrande ljus som solglitter ner genom ett vårskirt lövverk. "Kojan". Frida Fjellman, Tjörnedalagården." BORDER="0""Kojan". Frida Fjellman, Tjörnedalagården. Rolf Svartströms ljus-glas-spegel-låda är en hisnande resa ut i det som man inte gärna funderar över eftersom det inte finns några svar, oändligheten. Hans verk får olika skepnader beroende på var man står i förhållande till det. Eftersom varje förflyttning, hur liten den än är, innebär en förändring av verket finns det ett oändligt antal varianter. Dessutom har Rolf Svartström byggt upp ett klassiskt spegel i spegel-spel som förlorar sig bort i oändligheten. Man kan inte låta bli att kisa in i det svarta hålet längst in i illusionen och fundera över vad som egentligen finns där. "Växthuseffekt". Rolf Svartström, Tjörnedalagården." BORDER="0""Växthuseffekt". Rolf Svartström, Tjörnedalagården. På Ystads konstmuseum visar Erika Höglund glasskulpturer. Det är mer traditionellt glaskonst än vad kvartetten på Tjörnedala presenterar men ändå inte. Tekniken att använda och utnyttja glasets inneboende effekter för att skapa med ljus och form är bekant men Erika Höglund gör det på ett egensinnigt och annorlunda sätt. Jag får starka känslor av embryon i ett svävande tillstånd, eller i en vätska, men jag förstår inte riktigt vad embryot ska bli. Det är ibland lite hemskt men också vackert och väldigt exotiskt och väldigt sinnligt. Hennes mer raka och skulpturala glasformer är inte baras sinnliga utan rent av sensuella. Det finns en slags stolt hållning i hennes skulpturer av kvinnlig form som nästan känns hotfull. Kanske beror det på att jag är en man. "Sensual" BORDER="0""Sensual Utställningarna ingår i en serie som initierats av glasakademin i syfte att lyfta fram den fria glaskonsten. I sommar kommer det att visas "fritt glas" på Köpmansmagasinet i Smygehuk (5/6-11/8), Galleri Valfisken, i Simrishamn (13/6-20/7), Galleri Arioso, i Skillinge (15/6-7/7) och ute på fyren "God natt" i Karlskrona (30/6-31/7). Vi återkommer till dessa utställningar längre fram. Robert Dahlström