Kakan med rosa glasyr eller kakan med choklad? Bli tillsammans med den mörka flickan eller den blonda? Bo med mamma i stan eller pappa i villaförorten?

Nemo Nobody inser redan som barn att livet är kort, och att både små och stora val kan få avgörande konsekvenser. Drygt ett århundrade senare, år 2092, filosoferar Nemo (Jared Leto) på sin dödsbädd över hur livet hade kunnat bli om han agerat annorlunda vid avgörande situationer. Han är då den sista dödliga människan på jorden. Den vetenskapliga utvecklingen har inte bara skakat av sig köttätande, tobak och sex, utan även liemannen – vilket har gett människorna en evighet av möjliga val.

Jaco van Dormaels ambitiösa ”Mr Nobody” (Belgiens dyraste film någonsin, även om den är engelskspråkig) ramas in av en science fiction-berättelse i en högteknologisk framtidsstad, men merparten av handlingen utspelar sig i alternativa versioner av nutiden. Vi får följa Nemo i en handfull inkarnationer, hans tänkbara livsöden, med olika yrken, fruar och frisyrer.

Det är en rörig historia, minst sagt. Berättargrenarna korsar varandra, ibland sågas de av helt och filmen kilar istället baklänges för att slå ut nya oväntade skott längre neråt stammen. Till slut är åskådaren förlorad i en ogenomtränglig snårskog. För att öka på förvirringen pyntar van Dormael dessutom trasslet med freudianska drömsekvenser och redogörelser för teorier som Big Crunch (motsatsen till Big Bang), multipla dimensioner och fjärilseffekten.

Ja, det är lika pretentiöst som det låter. Och grundbudskapet – ser man på! – är att det gäller att följa sitt hjärta. Men trots både sentimentalitet och skenbara djupsinnigheter har filmen en lätthet i tilltalet och ett fantasifullt bildflöde som är underhållande. Van Dormael använder sig av alla möjliga visuella stunts, till den grad att filmen hotar att slå över i en provkarta på innovativa reklamfilmstrick.

Livet är, som sagt, kort – men ”Mr Nobody” är lång, nästan två och halv timme. Hyggligt välinvesterad tid mest för den som gillar van Dormaels tidigare verk (i ”Mr Nobody” lånar han friskt både teman och bilder från sin egen debutfilm ”Totos bedrifter”, från 1991) och närbesläktade bildtrollare som Michel Gondry och Jean-Pierre Jeunet.