Annons
Nyheter

Festivalkrönika: ”Som en julklapp i sommaren"

Nyheter • Publicerad 7 augusti 2011

I lördags återfick jag hoppet om världen. Ja, precis så enkelt och så stort känns det. För det finns ingenting coolare än när människor bestämmer sig för att realisera sina drömmar. Och när andra smittas av engagemanget och hjälper till.

Jag kan föreställa mig hur samtalet gick för ett par år sedan. ”Jag vet, vi bjuder in banden vi gillar och folk vi gillar och tadaaa! Så har vi skapat en festival.” Eller två.

Annons

Det är många som stannar vid att prata, som inte vågar att satsa. Arrangörerna bakom Way out South och Äspöfestivalen tillhör inte dem. Kanske låter festivalerna som varandras motsatser – stadsrock och åkerfest – med det här är två arrangemang som är mer lika än olika. Båda drivs av unga eldsjälar som vill lyfta kulturlivet och samarbeta lokalt. På ett år har de vuxit och mognat rejält.

Way out South satsade på tre extra speltimmar och hade bjudit in större artister, där Starrats och Bäddat för trubbel fick avsluta kvällen i Stadsparken i Trelleborg. Mest folk drog kultbandet Sator. 500 betalande gäster var dock färre än vad arrangören Torbjörn Persson hade hoppats på. ”Regn och åska påverkade såklart. Ska vi göra om festivalen behöver vi fler besökare och fler ideella som hjälper till.”

Äspöfestivalen utökade programmet från förra året med öppen scen, dj, klädbyte, matförsäljning och filmvisning med regissörssamtal. De fick 200 besökare, vilket var ett bästa-fall-scenario. ”Det här måste vi göra om”, är Victoria Ahlbergs spontana intryck dagen efter. ”Till nästa år vill vi ha ännu fler initiativtagare som till exempel säljer saker på festivalen. Folk stannar längre när det händer mycket runtomkring och så kan vi koncentrera oss på musiken.” Hon säger också att de vill ordna en bättre lösning än instabila partytält med tanke på vädret.

En ögonblicksbild från Stadsparken: tonårspar, kompisgäng och enstaka barnfamiljer sitter utspridda i gräset och äter langos. Några hånglar, andra dricker. Framme vid scenen står de med flest tatueringar, mest slitna jeans och mest svartfärgat hår. Sångaren i Purified Hatred uppmanar publiken att röja mer.

Samtidigt i Äspö: några barn dansar i halmen och kastar boll i nät. Där finns nyfikna bybor, ungdomar som kommit för musikens skull och en långväga gäst som har åkt 26 mil från Emmaboda, enbart för att se bandet Scraps of Tape. Hästarna betar längre bort i hagen. Picknickfiltar, solstolar, grillos, scenbyte, skratt.

”Som en julklapp i sommaren”, säger festivalbesökaren Bertil Tomelius innan solen sjunker över halmbacken.

Anna Thulin
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons