Decennium med avtryck
Under 2000-talets första tio år har utvecklingen varit som störst inom själva musikmediet. CD-skivan som såg dagens ljus i början av 80-talet blev totalt dominerande efter vinylen men har de senaste åren fallit som en sten. Orsaken till dess tidiga död är naturligtvis mp3-filerna och med det den både lagliga och olagliga nedladdningen från nätet.
Det som startade med Kazaa och Napster fortsatte med Limewire och redan legendariska Pirate bay, och det tidigare uttrycket ”Gillar man musiken så köper man skivan” gäller nu inte längre.
Framtiden heter istället Spotify och Itunes, i alla fall om man kan komma överens med skivbolagen och ge artisterna en skälig betalning. I så fall fylls de stora svarta hålen snabbt igen och streamtjänsten blir det portabla musikbibliotek som länge varit alla musikintresserades dröm.
2000-talet har hittills annars mest varit de redan stora artisternas decennium. Hårdrocken med Iron Maiden, Metallica och AC/DC i toppen har aldrig varit så populär som de sista åren och artister som Madonna, U2, Kylie Minogue, Robbie Williams, Bruce Springsteen och Justin Timberlake har sålt ut arenor på rekordtid världen över.
Sveriges internationella framgångar har oförtrutet fortsatt. Under 2000-talet är Sverige det tredje största exportlandet i världen inom musik genom artister som Eric Prydz, Robyn & Kleerup och Basshunter.
Nationellt har artister som Kent, Timbuktu, the Ark, the Hives, Laleh och Anna Ternheim fått sina stora genombrott. Lars Winnerbäck och Håkan Hellström har till och med nått kultstatus och Pugh Rogefeldt, Mikael Rickfors, Ulf Lundell, Tomas Ledin och Eldkvarn har fortsatt sina framgångsrika karriärer.
Tyvärr fick Roxette läggas i malpåse efter att Marie Fredriksson insjuknade 2002. Per Gessle fortsatte med framgångsrika soloprojekt och ytterligare en runda med Gyllene Tider. En fortsättning är nu på gång för Sveriges mest framgångsrika duo genom tiderna.
Idol startade i England 2001 och tre år senare anammade Sverige konceptet. Att följa talanger i en dokusåpa har blivit oerhört stort och skapat både dagssländor och stora stjärnor.
Nästa institution är Meloldifestivalen. Konceptet har sedan 2002 utvecklats enormt under Christer Björkmans ledning och några vårmånader varje år drunknar i princip all annan musik i schlagerutbudet.
Rockmusiken fyller 55 i år och om endast tio år är den pensionsmässig. Hur ser då de kommande tio åren ut för rockhistorien? Ja man kan ju bara sia om det, men många av de stora elefanterna bör ju snart ha dansat färdigt.
50-talsikonerna Chuck Berry, Jerry Lee Lewis och Little Richard turnerar fortfarande, men vid 80 bast så det lär ju inte bli långbänk så länge till.
Detsamma gäller nog även för Cliff Richard, Tina Turner och Rod Stewart. The Who har gjort flest avskedskonserter av alla genom åren och någonstans måste det nog vara slut på riktigt. Hårdrockspionjärerna Deep Purple och Black Sabbath har passerat bäst före-datum och tappat stora delar av sina tidigare medlemmar. Led Zeppelin gjorde visserligen en konsert 2008, men mer än så blev det inte.
Bob Dylan, Bruce Springsteen, Madonna, Rolling Stones och Paul McCartney känns däremot evigt unga och kommer säkert att hålla ett tag till. Speciellt Stones blir ju bara bättre och bättre med åren, och kan inte fallet från en palm fälla Keith Richards så klarar nog inte heller Jack Daniels av det.
Hur ser återväxten ut? Jag tror mest på Coldplay och Green Day och nya band som Kings of Leon och Glasvegas. Robbie Williams kommer säkert tillbaka och såväl Metallica som U2 kommer att behålla sin toppstatus. Och svensk musik kommer att bli ännu större, både nationellt och internationellt.
Sommaren 2009 sägs vara den bästa livesommaren någonsin i Sverige. Det var året då en popdrottning kunde vara 51 år. Jag tror att elefanterna blir signifikativa även i det kommande decenniet.
Den som lever får se!
