Ko Un visar vägen till en annan värld

Den koreanske författaren Ko Un har ett stort, för att inte säga gigantiskt författarskap bakom sig som omfattar omkring 140 volymer. Hittills har vi lärt känna honom som poet men nu har också det stora prosaverket ”Ung pilgrim” getts ut i en ren och vacker översättning, signerad Irja Han och Lars-Olof Franzén.

Ko Un bygger på en legend om den unge pojken Sudhanas rastlösa vandring och sökande efter sanningen i det forntida Indien. Texten går tillbaka på en klassisk religiös buddhistisk skrift, ”Avatamsaka sutra”, mest känd under sitt engelska namn ”Garland sutra”, där de sista kapitlen beskriver Sudhanas pilgrimsfärd och möten med 53 vishetslärare.

I tio år vandrade författaren själv i sin ungdom som kringströvande munk, och man föreställer sig att han väl kunnat identifiera sig med den unge Sudhanas religiösa sökande. ”Ung pilgrim” påbörjades redan 1969 men slutfördes inte förrän 1991.

Med det rena, närmast sagobetonade språket är ”Ung pilgrim” till en början en inspirerande text. För att man som helhet ska förstå och uppskatta denna visionära legend bör man nog ha kunskaper i den buddhistiska begreppsvärlden. På ett plan berättas en universell urtext – den unga människan som beger sig ut i världen – från Herkules till Dummerjöns. På ett annat plan är detta en lärodikt och initiering som vill få läsaren att göra samma andliga resa som Sudhana, det vill säga läsa texten religiöst, förutsättningslöst, oskuldsfullt och förundrat som den unge pilgrimen själv.

Just oskuldsfullhet är det första ord som kommer för mig när jag ska karaktärisera denna text som i sin första tredjedel just bär legendens prägel och blir den del som fängslar mest litterärt. Sudhana uppvisar en hjärtats renhet från det att vi möter honom hos den vise gamla Manjushri som skickar ut honom på hans odyssé, tills han möter sin siste vishetslärare. Denna hjärtats oskuld ger en klar sagoton åt berättelsen, men visar också på komplikationen, då vi är vana vid att sorg, motgångar och även lyckliga händelser märker människan.

När Sudhana möter flickan Iryon som blir med barn, och mor och barn sedan dör, blir också detta som en skugghändelse, varifrån Sudhana stiger lika ung och ärrlös. Många av berättelserna har en uppenbar symbolkaraktär, där män kan förvandla sig till kvinnor och vice versa, och också döden får karaktär av en sådan förvandling som aldrig känns irreversibel eller slutgiltigt tragisk.

Efter hand ändrar ”Ung pilgrim” karaktär och Ko Un inför alltmer av buddhistisk vokabulär och tänkande. Sagotonen ger vika för en förkunnelseton och intrikata skildringar av drömlika metafysiska världar. Sudhana möter andeväsen, gudinnor och multipla gudomliga inkarnationer, som skildras visionärt utopiskt och som utförligt försöker gripa efter fulländningens språk.

Sudhana möter dem alla i ödmjukhet, viss om att få kunskap om tillvarons väsen, och de predikar alla samma budskap om medkänsla, ödmjukhet och universell enhet. Ingen varelse står högre än någon annan, alla har inom sig potentialen att vara en Buddha, sanningen bärs av alla. Men när människorna alltmer skrivs ut ur berättelsen blir också medkänslan ett abstrakt begrepp och också Sudhana blir alltmer abstrakt – mer princip än människa.

”Ung pilgrim” liknar således inte den klassiska utvecklingsromanen där en karaktärsutveckling äger rum, och Sudhana refererar aldrig till tidigare erfarenheter på sin långa vandring. Berättelsen bär heller inte spår av allegori som Bunyans ”Kristens resa”. Snarare tror jag att man ska läsa den imponerande magnifika men också utmattande ”Ung pilgrim” som Ko Uns personligt färgade introduktion i en buddhistisk tankevärld, där han betonar jämlikhet och vänder sig mot klassamhälle och kastsamhälle. ”Av allt som människan tillverkar är inget så imponerande som en väg”, skriver Ko Un.

På hemsidan www.koun.co.kr kan man finna Ko Uns egen väg genom livet, inklusive tidigare inkarnationer som märr, narkotikalangare, herde och munk. ”Ung Pilgrim” är en märklig bok av en unik och märklig författare som generöst öppnar en port mot den östasiatiska tankevärlden.

EVA STRÖM

författare och läkare