Du kan inte slå schlagern

Det är dags att välja sida nu. Ska du stänga av tv:n och radion, skippa tidningen, bannlysa större delen av det svenska internätet och gå i ide med konserver och stearinljus? Eller oförblommerat bejaka sex veckors orgie i schlager, schlager, schlager.

För en gammal schlagerskeptiker är de kommande veckorna inte nådiga. Framför våra ögon utspelar sig, utdraget som ett schack-VM för sengångare, "the same procedure as every year", enligt välkänd dramaturgi.

1. Uppladdningen; de gröna nykomlingarna, de ärrade veteranerna och de ständiga tvåorna som egentligen bara vill ha draghjälp till sin nya platta, av en händelse släppt i mars. Rubriker av typen "schlagerstjärna nära att dö i viltolycka" kan lugnt tolkas som en incident mellan en trampbil och en tax anno 1992.

2. Chockerna. Kvällstidningarna ramlar över varann i sin iver att fastställa att någon, någonstans, blivit chockad av schlagern. Som om det längre vore möjligt. En bra chock ska vara relaterad till sex eller droger, men allra minst ska det finnas en ny twist; till exempel en "havremustchock" eller en "är inte Perrelli med i år-chock". Inträffar däremot inga chocker kan vi med fog tala om en "chockchock."

3. Fusken; haglande anklagelser om låtstölder och illegala framföranden av tävlingsbidrag före final överskuggas lätt när artisten "Pernilla Wahlgren" visar sig vara Christer Sjögren i dragutstyrsel.

4. Röstskandalen. När tant Emmy från Hemmesdynge ringer in för att i vanlig ordning rösta på Carola tutar det bara upptaget. Hos grannen, som hon för säkerhets skull bett hålla koll på om Carola är med i år eller inte.

5. Fel låt vann-fenomenet. Skulle "rätt" låt mot förmodan vinna så enas oroad kritikerkår om att i Oslo är den chanslös - i schlagern är det meningen att fel låt ska vinna.

6. Vinnarchocken. På prispallen i Oslo hamnar inte alls vårt stolta blågula bidrag, utan en västmongolisk strupsångare i kosackdress. Och då talar vi bara om hästen som artisten red in på.

Vare sig man är förmögen att njuta av detta spektakel eller ej, så måste man erkänna två saker. Schlagern erbjuder en unik tidsspegel, genom vilken vi med behagliga rysningar kan betrakta 80-talets monstruösa axelvaddar och 70-talets bisarra tolkningar av begreppet "tv-underhållning". Dessutom förser schlagern oss regelbundet med ny populärkulturell kanonmat, som vi alla kan referera till.

Det tjänar för övrigt inget till att göra motstånd. Zey haff ways of making you sing.

Och än är det bara början. Snart inrättar SVT en särskild schlagerkanal, som sänder dygnet runt, året om. När du dansar i neon kan ingen höra dig skrika.