Vid en liten fiskehamn

SKÅRE. Vid bokens dag-evenemanget på Församlingshemmet på tisdag lanseras boken "Skåre – ett fiskeläge" av dess författare: En tio man stark trupp historiskt intresserade medlemmar av Skåre byalag. I två år har de träffats för att intervjua fiskare och gamla bybor, rota i arkiv och på vindar.

– Det kändes som fem i tolv, innan alla de gamla källorna försvunnit, säger Agneta Renström när en del av gruppen samlats i "byahouddan" i hamnen.

Både fakta och kuriosa har fått plats. Sillfiske, statarliv och en oss-och-dem-uppdelning mellan "finare" lantbruk och enklare gårdar är sådant som kommit upp i forskningarna.

– En stor del in på 1900-talet var Skåre ett slutet samhälle, utan kommunikationer. Man jobbade här, med fisket, eller med lantbruken runtomkring, berättar Agneta Renström.

Här har funnits en skola, fattighus, flera hantverkare och en gång, under ett blomstrande 1920-tal, inte mindre än tre handelsbutiker samtidigt.

Nu finns här ingen service alls, byborna pendlar ut till sina jobb – och bussarna är fortfarande inget vidare.

– Historien är allmängiltig, menar Agneta Renström. Den kunde gällt vilket fiskeläge som helst längs sydkusten.

Fisket kan dock få sin revansch. I dagarna invigdes två mindre kylhusen, byggda med EU-bidrag, som gör Skåre till uppsamlingsställe för fiskarna. Och Skåre har blivit en smått fashionabel småstad där hus med sjöutsikt blivit mycket attraktiva.

Historien bjuder inte på något raffel av världsklass, bortsett från karl XII:s snabba landstigning här 1715. Inte heller finns det mycket mörka historier om kriget, eller sjöröveri – även om Skåre under Napoleonkrigen helt säkert såg en hel del smuggleri.

– Tonvikten ligger på människorna som bodde här och deras liv, berättar Agneta Renström.

– Det har nog varit ett kargt liv för många, beskriver Bengt Werner. Mycket alkohol, och familjer som varit trångbodda med många barn.

Ändå överväger stoltheten hos byborna, som i vissa fall varit bofasta i elva generationer.

En bieffekt är en kommande fotoutställning i båtklubbens lokaler, eftersom bokprojektet fått in långt mer än de drygt 300 bilder som fått plats mellan pärmarna. Dessutom talas det om att hålla byavandringar.

– Jag som bara bott här i 15 år, jag känner att jag har fått rötter genom arbetet med den här boken, säger Ulla I Nilsson.

– Så är det nog för oss allihop, även om våra familjer bott här i generationer, inflikar Birgitta Lindh-Olsson.