Bästa svenska deckare (1): Svenska Deckarakademin tyckte bäst om
Nattfåk (W&W). Inget fel på det valet. Johan Theorin har skrivit en personlig och annorlunda deckare, på samma gång realistisk och övernaturlig. Men ändå - min svenska favorit var en annan (se nedan)...
Bästa översatta deckare (1): Mordbyn (Ersatz) av tyskan Andrea Maria Schenkel, enligt Deckarakademin. En läsvärd historisk vardagsdeckare (trots det brutala mordet) om en tysk by på 50-talet. Men bäst? Såååå bra?
Bästa översatta deckare (2): Min favorit blev i stället livsthrillern
Bombyx (Sekwa) av fransyskan Anne Rambach. Ett hisnande collage av och från dagens atmosfärrika Paris. I centrum: en kvinnlig frilansreporter, för vilken de döda blir lika levande som de levande. Och så välskriven som romanen är.
Svenska deckardebutant: Akademin och jag var överens om att hon heter Ingrid Hedström,
Lärarinnan i Villette (Alfabeta). Oj, så jag längtar efter nästa titel i serien om den belgiska undersökningsdomaren Martine Poirot,
Flickorna i Villette, som kommer i mars...
Också förra årets nordiska deckarförfattare: Danskan Sara Blædel med sina polis-, kvinno-, nutids- och invandrardeckare
Bara ett liv (Norstedts) och
Aldrig mere fri (ännu inte översatt).
Förra årets hårdkokta deckarförfattare: Amerikanskan Carol O'Connell, som skriver en deckarserie om den speciella kvinnliga specialpolisen Mallory i New York. Inte färre än tre romaner -
Mannen som ljög, Dödens sköna konst och
Ängel av sten (Voltaire) - kom 2008.
Den hårdkokta (deckar) författaren: Likaså amerikanen Daniel Woodrell har skrivit ännu en country noir-roman,
En helvetes vinter (Natur och Kultur). Huvudperson: en ung kvinna som lever i yttersta fattigdom och kämpar för att hon och hennes bröder ska överleva. Kriminellt? Definitivt! En deckare? Beror på smaken.
Hårdkokta klassiker: Mördaren i mig (utgiven 1952 i USA) av Jim Thompson och
En sista riktig kyss (1978 i USA) av James Crumley. Först år 2008 har dessa amerikanska deckarklassiker publicerats i Sverige (båda utgivna av Modernista).
Mest poetiska svenska deckarna: Till dess din vrede upphör (Albert Bonniers) av Åsa Larsson och
Brottsplats Luleå (Black Island Books) av Peo Rask. Bägge väljer ord och formuleringar på våg. Resultat: kriminell prosapoesi.
Bästa svenska deckare (2): Larssons
Norrlandsnoir var också - i mina deckarögon - årets bästa svenska kriminalroman. Som Tomas Andersson Wij uttryckt det: "Jag tackar Gud för Åsa Larsson."
Skånsk återkomst: Jenny Berthelius med kortdeckaren
Näckrosen (Soleka förlag).
Annorlunda deckarmiljöer: Från Jerusalem till Konstantinopel på 1800-talet, Istanbul i dag och år 1838, Shanghai och Betlehem i respektive
Hästen från Porten (Albert Bonniers) av Carina Burman,
Harem (Midas) av Barbara Nadel,
Ormstenens gåta (Alfabeta) av Jason Goodwin,
De röda råttorna (Ordfront) av Qiu Xiaolong och
Morden i Betlehem (Alfabeta) av Matt Rees.
Bortglömd: Nej, det får hon inte bli, Donna Leon. Även om hon inte uppmärksammas som förut så är hennes Venedig-deckare om kommissarie Brunetti lika läsvärda fortfarande, både vad gäller italiensk kriminalitet och miljö. Årets roman heter
Dödligt arv (Forum).
Också 2008 års charmigaste detektiv: Isabel Dalhousie, filosof och redaktör för tidskriften
Praktiskt tillämpad etik i
Rätt inställning till regn (Damm) av Alexander McCall Smith. (En) man kan bli kär för mindre!
Förra årets - och alla års - deckarskrönikör: Håkan Nesser med
Berättelse om herr Roos (Albert Bonniers). Jo, nog kan Nesser berätta!
Tack och farväl: Åke Edwardson valde en fyndig titel,
Den sista vintern (Norstedts), till sin sista kriminalroman om Erik Winter vid Göteborgspolisen. Edwardsson avslutar i bästa form också. Fast slutar? Nog lämnas ändå en öppning för en eventuell fortsättning...
Faktaböcker: Glenn Lauritz Anderssons genomgång av morden i Londons East End hösten 1888,
Jack Uppskäraren - Kriminalfall och legend (Historiska Media), sherlockianen Lars Strands essäer om och kring Sherlock Holmes,
Besök på Baker Street (MBF) och antologin 13 mordiska mästare (BTJ) med porträtt av tretton deckarförfattare, från Stephen Booth till Dan Turèll.
Förra årets deckarskribent: Helena Dahlgren, som på www.bokhora.se skriver lika fyndigt som intresseväckande om både Maria Lang och Dennis Lehane.
Barn- och ungdomsdeckare: I
Nåjdens sång (Bonnier Carlsen) fortsatte Martin Widmark att blanda realism och fantasy, spänning och ung kärlek (mellan skolkamraterna David och Larissa). Mårten Sandén,
Den femte systern (R&S), skrev också en ungdomsdeckare med fantasyinslag (eller tvärtom).
Tystnadens hus (Bonniers Carlsen) var ännu en tuff kriminalroman - noir för ungdomar - av Magnus Nordin. Engelsmannen Chris Riddel gjorde årets roligaste barndeckare,
Ottolina och mysteriet med Gula Katten (Natur och Kultur).
2008 års tecknade seriedeckare: Jakob Nilssons seriefiering av Stig Trenters deckarklassiker
Roparen och Ola Skogängs lika realistiska som fantastiska seriealbum
Mumiens blod (bägge Karthago).
Sorgligt besked (1): Deckartidskriften Jury läggs ner.
Sorgligt besked (2): Kriminalförlaget har... om inte avlidit så... gått i ide och de amerikanska deckarförfattarna Sue Grafton, Lawrence Block och James Lee Burke saknar svensk utgivare - ännu en gång!
Kriminalpjäs: Uppsättningen av J B Priestleys klassiker
Mordet i Midlands på Intiman i Malmö. Deckarpjäs, familjedrama och politisk teater.
Bästa nordiska filmatisering: Varg Veum-filmerna
Bittra blomster, Törnrosa, Begravda hundar med flera (utgivna på dvd av SF) efter norrmannen Gunnar Staalesens detektivromaner, hårdkokta enligt norsk recept. Trond Espen Seim agerar mycket bra i rollen som privatdetektiven Varg Veum i Bergen.
2008 års deckartema: Det övernaturliga, fantasirika och andliga.