Ulf Lundell – ordningsman på Stenshuvud

Jag har just läst ut Ulf Lundells nya bok Vädermannen. Den kommer ut i handeln 22 maj så detta är inte en recension, den kommer på utgivningsdagen. Som för övrigt är två dagar efter att Henning Mankells nya bok, Kinesen, kommer ut. Den utspelar sig inte i Skåne, Wallander är inte med utan det handlar mycket om Kinas allt större inflytande i Afrika.

Men i Ulf Lundells bok Vädermannen är handlingen i huvudsak förlagd till Österlen med Lundells egen gård som centrum och utgångspunkt. Man kan således säga att Vädermannen är väldigt lokalt förankrad. Och den utspelar sig under förra året. Här nämns Gerhard Nordströms stora utställning på Ystads konstmuseum, Lundell ondgör sig över alla lösa hundar på Stenhuvud och att folk förrättar sitt tarv lite överallt och Kivik Art Center – vars konstverk är granne med Lundells gård – får sig också en känga. Plus lite annat, inte minst vårt lokala väder och våra lokala fåglar och djur.

Det är intressant att konstatera att man läser en sådan här bok på ett annat sätt än man läser en bok som utspelar sig annorstädes. Det är omöjligt att inte fascineras över alla lokala beröringspunkter där man kan jämföra sina egna intryck med Lundells. Själva handlingen, innehållet i boken, blir på något sätt underordnat och jag kände att jag fick anstränga mig för att inte bara ligga (jag ligger alltid och läser) och leta efter, och vänta på fler lokala iakttagelser där jag kan bedöma Lundells åsikter om sånt som jag själv har åsikter om – typ hundarna på Stenhuvud och Kivik Art Center.

Jag skrattar gott åt när Lundell beskriver hur han (ja, bokens huvudperson alltså) säger till en dam från Stockholm att hon inte får ha sin hund lös på Stenshuvud. Då svarar hon att "jamen det gör väl inget vi har åkt så långt...." Urstockholmaren Lundell är plötsligt en stor lokalpatriot och ordningsman.

Det är likadant med Wallanderfilmerna. Där sitter man i soffan och ägnar den mesta av filmtiden åt att lokalisera var i Ystad som scenerna utspelar sig och att scanna av alla statister för att se om det är någon som man känner igen. Och är det någon miljö som man inte genast känner igen då kan man ägna rejält med tid åt att fundera över och diskutera olika alternativ.

Och man blir lite mer kritisk. Jag minns när jag läste en av Dan Browns böcker som delvis utspelar sig i Sevilla, som jag känner väl. Jag tyckte inte att han gav staden rättvisa – hade han överhuvudtaget varit där?

Lundell har definitivt varit på Österlen.