Nu är Holger Haglund, trots allt, svampkung, en stor svampkännare, en auktoritet inom området, han leder otaliga exkursioner, håller föredrag och röner uppskattning, så lyder orden.

Dessutom har en särskild svaghet för kvinnor, särskilt vackra kvinnor, det är ju helt normalt, och bortom kantarell och fjällskivling, förför han kvinnor i svampskogen, på en bädd av granris och mossor.

Svampkungen är framgångsrik, men sonen Gunnar är misslyckad, han kommer alltid efter i allting, han är duktig på svampar, men inte som svampkungen, han tycker om vackra kvinnor, men har inga framgångar.

Han får nöja sig med Jasmine, en flicka ur tidningen Lektyr.

Svampkungen är i solen, Gunnar är i skuggan, men Gunnars fantasier och drömmar kan ingen beröva honom.

När Svampkungen förför en av de vackraste kvinnorna, Madeleine, då blir Gunnar desperat, och så småningom anammar han kungens recept för framgång.

Det gäller inte hattsvampar, utan de svampar man hittar i grottor, mikroskopiska algsvampar. Gunnar ska använda svampen som vapen och för att förföra sin egen styvmor.

Det blir mer än misslyckat…

Och framför allt blir det ingen vändpunkt i Gunnars trista och misslyckade liv, det blir helt annorlunda, när han söker upp sin mor på hennes ö på västkusten, då kommer en förvandling lik Kafkas, en sagolik vändning.

Det hade varit så att Gunnars far ville bo i skogen och hans mor vid havet, det går inte att förena, det blir skilsmässa och Gunnar stannar hos far, svampkungen.

På ön träffar Gunnar Agneta Bengtsson, det blir en lycka, för tillfället, det går att ana att Gunnar inte känner sig helt bekväm, inte med fisket, inte med livet, men det kommer förhoppningsvis andra tider för Gunnar.

Han tycker om att studera, han läser flitigt Det Bästa och hungrar efter kunskap, som det heter hos Ivar, Harry och Eyvind.

Det vilar lite av Oidipuskomplex över Marie Hermansons berättelse, det är en habil författarinsats, men baksidestextens ord "oemotståndlig roman", är mer än överdrivna.

En sak, som berättelsen inte utvecklar är den om yxmördaren Utbom, den gubben är jag mycket intresserad av.


Bo Bjelvehammar