Värdigare kan ingen vara

Text: Oscar Sundell
Publicerad 28 maj 2012 10.59 Uppdaterad 28 maj 2012 11.39
Större eller mindre text

Kultur och Nöjen.
Jag vet inte var jag ska börja. Ni tror att jag hittar på det här, men sanningen är att jag upptäckte och förälskade mig i Melodifestivalen och Eurovision Song Contest år 200 året efter Sveriges senaste seger. Med andra ord har mina tolv år som schlagerfetischist varit en enda lång väntan på det här ögonblicket.

Känslan att det skulle kunna bli något alldeles extra började ta form redan den 4:e februari i Växjö. Redan då kom jag på mig själv med att citera det Tommy Svensson sa (eller åtminstone i efterhand påstod sig ha sagt) till sina spelare inför fotbolls-VM 1994: "Det här kommer bli en sån fest. Och det är vi som ska ha festen, det är jag helt övertygad om".

Men det här handlar inte om mig.

Det handlar om alla de som gjort "Euphoria" till det konstverk det måste beskrivas som. Loreen, förstås. Men också låtskrivarna Peter Boström och Thomas G:son, dansaren Ausben Jordan, körsångerskorna Johanna Beijbom, Britta Bergström och Monica Starck, koreografen Ambra Succi, designern Martin Bergström och – faktiskt – Christer Björkman. Mannen som skapat och vårdat den nya Melodifestivalen har efter elva års slit slutligen förverkligat sin största dröm. Det är inte omöjligt att han annonserar sin avgång innan veckan är över. Det vore ett vackert avslut.

För Loreen är en historiskt värdig vinnare. Inte bara därför att hon hade den överlägset bästa låten, det är egentligen det lilla i sammanhanget, utan för att hon är den hon är. Hon är svensk men bejakar sina marockanska rötter. Hon är gärna lite mystisk, men aldrig någonsin divig eller otrevlig. Hon mediterar och äter vegetariskt. Och framför allt vågar hon stå upp för mänskliga rättigheter i ett odemokratiskt land, trots att regimen i fråga kritiserar henne samtidigt som både EBU och samtliga artistkollegor håller käften.

Nästa år kommer Eurovision Song Contest arrangeras av ett land där schlager är religion och mänskliga rättigheter en (någorlunda) självklarhet. Det kan bli en behagligt okontroversiell andningspaus för EBU. Låt oss inte ge dem den möjligheten.

Låt oss i stället ta tillfället i akt att säga allt det som bara en svensk vågade säga i Baku. Låt oss hålla välgörenhetsinsamlingar på alla stortorg, extrainsatta prideparader, och demonstrationer för att den frihet som råder i Sverige ska bli verklighet också i Azerbajdzjan, Vitryssland, Ukraina och alla de oräkneliga länder som inte deltar i ESC.

För den senaste veckan torde ha överbevisat alla om att schlager visst är politik. Och Loreen har visat att demokratin faktiskt kan vinna i längden.

Större eller mindre text



Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu