Stig var munvig och älskade musik

"Då åker vi." Den korta frasen, uttalad i halvmörkret på Kungsgårdsskolan i Ängelholm för sisådär 30 år sedan, lämnar mig aldrig.

Där står långhårige Stig Vig vid micken med sin Thunderbird-bas, lika avlång och gänglig som han själv. Han flankeras av gitarrfantomerna Beno Zeno och Zilverzurfarn och bakom sitter brorsan Tage Dirty och räknar in tempot. Och det blir åka av, för Dag Vag är ett av Sveriges bästa liveband. Och de uppträder i en avkrokig småstad som aldrig sett maken.

Kanske som ett tecken på bandets kaliber har vi i Engelholms musikforum fått kalla in elektriker, eftersom aulans elsystem ligger i klassen "dockskåp."

Dag Vag, med Stig Vig som självklar frontman, byggde vidare på vad Peps grundat för. Under tidigt 80-tal gav de svensk ska och reggae sitt stora genomslag med låtar som "Trycke é för mycke", "Musik, musik" och den småsnuskiga "Blöt dröm." Eller okej, rätt så genomsnuskig är väl mer rättvisande.

Dag Vag förenade oförenligheter genom att vara både flummigt proggiga och stenhårt punkiga på samma gång.

Inte minst därför fick de åka på Eriksgata med punkrebellerna Ebba Grön. Stockholmarna fick en chock när de fattade hur mycket de betydde ute i landet, för ungar som törstade efter meningsfull musik, identitet och att få svettas vid scenkanten.

Under de åren roade oss Dag Vag konstant med att smyginföra vad man senare skulle kalla världsmusik. De lekte med afro, calypso och high life och svängde som… som en grusväg. En liten svensk skogsväg, som ledde rätt ut i vida världen.

Texterna, oftast signerade Stig Vig, kunde vara nonsensroliga eller djuplodande. Eller både och, som "Samma sak": "Myrorna myllrar i stacken / medans stjärnorna föds och dör."

Stig Vig döpte om Stockholm till "Tjockhult", gav kärnkraftsmotståndet sitt slagord "hellre aktiv i dag än radioaktiv imorgon" och demonstrerade sin hutlösa humor genom en explicit översättning av "Wild Thing": "Vild sak / du gör min spak rak."

Särskilt vig var nog inte Stig. Men munvig, i alla fall. Jag minns hur han högg tillbaks elegant på ett tjuvnyp från kollegorna Ebba Grön om att Dag Vag var lantisar. "Det stämmer", sa Stickan. "Vi har skit mellan tårna, medan de har betong mellan öronen."

Nästan lika sorgligt som det är med artisters bortgång, är det med deras snabbt bortglömda betydelse. En 20-åring i dag känner nog Stig Vig och Dag Vag mest som roliga ordljud. Han var bra på sånt, Stickan. Det var till och med så att Per Gessle lekte med artistnamnet "Per Vers."

Jo, det blev åka av. Och jag åker fortfarande. Tack för det, Stickan!