Välkommen till förståelsens tidevarv

Många nyårslöften har redan hunnit brytas eller rentav glömmas. När man öppnar en ny, tom almanacka eggas fantasin och den fylls lätt med hopp om en bättre värld eller i alla fall ett sundare liv som sedan, undan för undan bleknar bort bakom ursäkterna.

Därför vill jag skriva denna lilla påminnelse till våra förhoppningar och förlovningar, våra idéer om det som kunde vara istället för det som är. Det är lätt att deras vikt minskar i takt med att slentrianen tär på den vilja som födde dem.

Det är viktigt att försöka hålla fast vid den där känslan vi har i början av saker och ting, när vi vågar tro på oss själva och världen. Det är så lätt att släppa taget om det drömda när verkligheten drar i oss, när det oskrivna bladets möjligheter klottras bort av bekvämlighetens självcensur. Det nya förlorar så snabbt sin oskuld till våra själlösa rutiner och vi glömmer hur det kittlade en gång, innan huden blev för hård.

Jag firade detta nyår i Senegal där jag spenderade en månad av olika - bland annat filmiska och musikaliska- anledningar med en av mina käraste väninnor. Vid tolvslaget stod vi och blickade ut över havet i Toubab Dialaw. I bruset delade vi halsandes en piccoloflaska champagne, och vi skålade in det nya året med vinden och månen, som låg som en halvfull silverskål på himlen.

Vi talade om våra löften till den nya tiden och om vad vi hoppas att 2012 ska innebära.

Vi önskade att detta ska bli förståelsens år. Människornas förståelse av sig själva och varandra, av världen och livet. Förståelsen av alltings, allas, samband och värde.

Förståelsen som är skillnaden mellan att veta och att känna. Jag vet, till exempel, att vi lever på en planet, delar en och samma värld. Men det är först nyligen som jag verkligen kan förstå det, känna det, i hjärtat och fötterna.

När jag kom tillbaka från Senegal förra veckan kändes det inte alls konstigt som det gjort förut. Det var lika naturligt som om jag tagit bussen mellan Trelleborg och Smygehamn. Det är samma värld, samma människor, samma drömmar och behov, dock inte alltid samma möjligheter.

Förståelsen kopplar samman hjärnan med hjärtat och förvandlar ett teoretiskt faktum till något som känns i magen och inte bara staplas i statistik över världens orättvisor.

Jag har vetat det länge men nu förstår jag hur sammansvetsade vi är, alla, överallt. Vi sitter i samma båt och om vi inte förstår det kan den komma att kantra fullkomligt åt helvete inom en ganska snar framtid.

2012 ska enligt domedagsprofeterna bli vår undergång, enligt andra profeter ska det bli vår övergång, ett paradigmskifte till en ny medvetenhet.

Jag är inte så profetisk av mig men en sak är säker; något måste hända, vända, med oss, med vår värld, och det snart.

Om vi ska kunna räddas från oss själva så är förståelsen den första nyckeln. Med den öppnas möjligheten till medmänsklighet, med den väcks ansvaret för planeten som en del av oss själva.

Peace, love and understanding borde komma i omvänd ordning; kärleken och freden måste börja med förståelsen.