Tillbaka till torgfesternas Trelleborg på vattentornet

Redan i kafét möter oss flera väggmålningar, som alltid varit mer eller mindre synliga. Men upp till andra våningen, där den verkliga ögonfägnaden finns, är det länge sedan någon annan än kafépersonal och föreningar som bokat extra utrymme kommit. Inte ens då har man kunnat se allt, eftersom klädskåp, skiljeväggar och annan bråte dolt stora utrymmen.

Nu är det ändring på det, och Johan Nilssons festliga målningar kan avnjutas av alla och envar.

– Det är ju jätteroligt, kommenterar Trelleborgs museichef Ingela Jacobsson.

– Torgfesterna är ju en del av stadens historia. Och Johan Nilsson finns dessutom representerad i en hel del trappuppgångar runtom i Trelleborg.

I vattentornets trappuppgång hälsar oss en tjusig, festklädd dam. Målad, men ändå. Sälen Isak, en sann Trelleborgslegendar som framlevde sina dagar i Stadsparkens damm, plirar nyfiket på oss. Uppe på andra våningen ser vi hela verket; det som målaren Johan Nilsson skapade för att pryda det som då tjänade som vinstuga under den årliga torgfesten.

Man kan kalla dem dåtidens palmfestivaler; de hölls då som nu under senare delen av sommaren och var centrerade kring Stortorget där karuseller och andra attraktioner roade barnen.

Det var framgångsrika, välbesökta fester som hölls mellan åren 1933 och 1949, med undantag för krigsåren. Somrarna 1933-1935 jobbade Johan Nilsson som en annan Michelangelo med målningarna i gamla vattentornet.

Det är tack vare Torgfestkommittén vi har Axel Ebbes "Sjöormen" på Stortorget. Konstverket köptes på avbetalning från konstnären själv 1935, men torgfesten gav sådant överskott redan det året att fontänen kunde betalas fullt ut.

Och det dracks en del. Bara på festen 1935 gick 8497 pilsner åt, enligt Gamla Trelleborgs årsbok 2007, och en hel del av dem lär ha förtärts i vattentornets vinstuga. Det finns nedtecknat vad den ansvarige, Arvid Nilsson, hade i lön: 1,40 kronor i timman samt en kaffe per dag. Ja, kaffet var kanske inte huvudanledningen till att man besökte vinstugan.

I Vinstugan rådde "sång, musik och gott gemyt", enligt Trelleborgs Allehandas rapport den 4 september 1934: "Många – och särskilt de äldre – hittade med förkärlek upp till vinstugan i vattentornet, varest trevnaden igår var av det allra gemytligaste slaget."

Torgfestförberedelserna 1935 höll på att bli ödesdigra för målaren Johan Nilsson. Han ramlade ner från sin stege och slog sig ganska illa. Därför fick en av hans söner fullfölja de målningar som vi i dag åter kan njuta av i full prakt.