Handbok för sillbåtsbyggare

Sillabåtar fanns det gott om längs skånska sydkusten förr; relativt små, råoljemotordrivna fiskebåtar anpassade för inhåvandet av glittrande, sprattlande fångst. Numera finns inte många kvar – utom "Karl A" som just dragits upp för vintern i Gislövs hamn.

Karl A är återskapad efter ritningar hittade hos Karl Andersson, båtbyggare på Väster Jär. Själv kallade han båten "TG1", Trelleborg Ett, och den historiska skeppsbeteckningen bär även den nya sillabåten. Originalet, som gått förlorat, beställdes 1911.

Träbåtsentusiasterna i Sirmione är uppriktigt förvånade över att Karl A nu inte bara är en båt, tack vare Lindhs båtbyggeri i Smygehamn, utan även en bok. Inte genom deras försorg, utan genom föreningen Allmogebåtar. Boken "Sillabåten Karl A" distribueras i dagarna till Allmogebåtars medlemmar, men säljs även separat. Intresset för det smått unika projektet har överstigit Sirmiones vildaste fantasier. Besökare har kommit så långt norrifrån som Östersund.

– Intresset ligger nog djupare än man kan tro, hos människor längs vår avlånga svenska kust, funderar Sirmiones ordförande Johannes Kaptein. Och i viss mån är det förstås en nostalgitripp. Vi i vår ålder har fortfarande minnen av de gamla fiskebåtarna som lät "dunk-dunk."

– Det är ljuv musik för många! skrattar kollegan Lasse Winblad.

Boken var inte alls planerad när Sirmione beställde båten. Redaktionen på tidskriften Träbiten, Allmogebåtars medlemstidning, fick nys om projektet och bad att få följa det.

– Min spontana känsla är att det har blivit så bra att boken skulle kunna tjänstgöra som instruktionsbok för framtida byggen, säger Lasse Winblad.

Inte bara träbåtsnördar kan ha behållning av boken, anser föreningen.

– Där finns mycket av historik och teknik kring båtarna, förstås, men även allmän information om bygden och fiskelägena, berättar Johannes Kaptein. Varför man blev fiskare, och hur man fick avsättning för produkten, inte minst.

Lasse Winblad kom till Gislöv från Västerås för några år sedan, uppslukades av träbåtsintresset och lade ner det där med plastbåtar.

– För mig var det en helt ny värld. Träet är ett helt annat material att förvalta, och mycket mer spännande, säger Lasse.

Fast lättskött, det är det inte. Ett 20-tal medlemmar i Sirmiones skeppslag, döpta efter den snipa de lät återskapa först, brukar träffas en gång i veckan för att underhålla och reparera, eller jobba på den maritima utställning som växer inne på Gislövs hamnkontor.

– Kommande generationer måste få vetskap om yrket, tycker Lasse Winblad. Om 30 år är det kanske ingen som vet att det bedrevs fiske på sydkusten, än mindre hur det gick till.

– Själv imponeras jag framför allt av vilka kunskaper och erfarenheter som krävdes för att ro i land ett så hårt och kärvt jobb, säger han.

Nu har Sirmione ett riktigt litet flytande allmogebåtsmuseum, om elva renoverade eller återskapade fiskebåtar. Det är inte säkert att det blir fler. Just nu står föreningens håg mer till att dokumentera "lägets" historia, och intervjua folk med långa minnen inför en planerad bok.

"Karl A" sjösattes i somras, och används nu för utbildning i navigering, via ABF. Den är förstås en fullt fungerande "sillabåt."

– Men sill är rätt fet fisk som lämnar mycket spår i nät och på båtar, påpekar Lasse Winblad. Vi vill inte gärna skita ner den!