Gatstenspop för revolutionsår

De relativa framgångarna med "Abolish History, This is Our Story" från 2007, var inte enbart av godo för Victor Håkansson. Det pratades USA-lansering och turnéer. Med skivkontrakt och ett Stimstipendium på fickan for han till Bangladesh för att låta sig inspireras till nästa steg.

– Ganska dålig tajming, ler Victor snett. Vi hamnade mitt i en militärkupp, och kunde inte lämna hotellet på tre veckor.

Ytterligare depp tillstötte när han fick bekymmer på det personliga planet, och fick svårt att leva upp till skivbolagets förväntningar.

– Jag tog mig ur den krisen så småningom, på det enda sätt jag kan bearbeta saker på. Genom att skriva, berättar han.

Resultatet av det är att han nu, när The Culture In Memoriam släpper sin tredje platta, har en låtbank med uppåt 40 alster. De sju "mest relevanta" har valts ut till "Rest In Pieces."

– Det behövdes ett soundtrack till revolutionsåret 2011, säger han. Det bara får inte ackompanjeras av Tove Styrke. Det ska vara mer, säga mer, uppvigla mer.

För den som stött på Victors musik tidigare är det ingen överraskning att texterna är illröda, med svarta kanter. Det handlar om makt, medvetande, att vägra ta sin angivna plats i normgivna hierarkier och att passionerat kalla till strid mot kapitalismens brutala rovdrift.

Ett och annat ögonbryn kan komma att höjas över begravningsvisan "The Death of Jimmie." Som skulle kunna handla om Jimmie Åkesson, även om det aldrig sägs rakt ut. "Sörj inte, organisera er" är budskapet.

– Den 19 september 2010 var en sorgens dag, förklarar Victor Håkansson. Jag blev förbannad, där jag satt och såg staplarna i tv:s valbevakning.

Han har inget emot om låten provocerar en och annan Sverigedemokratisk lobbyist. Tvärtom. Men egentligen tycker han att det stora sveket kommer från vänstern.

– Vi lever i ett politiskt klimat som är väldigt stillsamt, säger han. Där sådana typer som Sverigedemokraterna får stå för det nya, radikala och fräscha, när de i själva verket representerar något så otroligt förlegat.

The Culture In Memoriam, "kulturen i åminnelse", är ett löst sammanhållet "organiskt musikerkollektiv" med Victor Håkansson som sammanhållande länk. Och egentligen enda fasta medlem. Live kommer dock TCIM att begränsa sig till en duo: Victor på gitarr och "bas" samtidigt (genom att köra med både bas- och gitarrstärkare) samt trummisen Lars Diurlin.

Ljudidealet för nya "Rest in Pieces" har varit det stora, orkestrerade soundet. Där Victor Håkanssons sårbara, bräckliga röst kan möta dramatiska stråkar och körer.

– Jag ville åt det stora, det trasigt pampiga, säger Victor Håkansson. Jag tycker det skildrar den skeva stoltheten hos den svenska arbetarrörelsen.

– Hör du en fin stråkorkestrering så kan du ge dig fan på att den är sönderdistad. Vackert kan det vara, trasigt kan också vara vackert. Men jag vill inte ha det rent. Och polerat är inte vad folk behöver.

Trots all revolutionär retorik så är det i grund och botten kärlek som driver The Culture In Memoriam.

– Galenskapen som infinner sig i kärlek, förälskelse och passion, det är det vackraste som finns, nickar Victor Håkansson.