Jubileum för ett andens hus

Text: Madeleine Brandin
Publicerad 8 oktober 2011 6.30 Uppdaterad 9 oktober 2011 23.35

Kultur & Nöjen.
Mot Valldammsgatan reser sig en avvisande smutsgrå fasad, grovt putsad och utan fönster. Man tvekar om man vill gå in. Det ska man dock göra för där inne väntar en varm, vänlig sal med en god atmosfär och behagliga proportioner.

Vita väggar nedtill klädda med gles ribbad träpanel, stolar i blått tyg i gradänger mot scenen. Bakre väggen har gult håltegel för akustikens skull. Trägolvet ger en god efterklang när man går på det. Man vill helt enkelt inte gå ut därifrån igen!

Här inne kan man lyssna på konserter, föredrag, sång och uppträdanden. Det är församlingshemmets stora sal som frikostigt upplåts till även icke kyrkliga arrangemang som Bokens dag, föreningsaktiviteter och musik. Det är sådana mötesplatser som gör livet i staden till ett gott liv.

När jag kom in i byggnaden i torsdags mötte jag oväntat förra kommunalrådet Egil Ahl, som stolt, förtjust och mysande visade mig runt.

Förutom expedition och kontor finns också en museidel med målade portar från gamla kyrkan, mässkrudar, tornväktarens ruggiga rock och hans långa lur. Det finaste i hela huset tyckte Egil var pelargången mot söder i norra flygeln. Tänk dig ljudet av medeltida klostermusik här, sa han.

Pelarna är en tegelsten breda och två stenar djupa och inramar generösa fönster. I källaren under stora salen finns ett stort ungdomsrum, kryptan kallad, känn på de vitmålade pelarna, sa Egil, runda, handgjutna. Salens sluttande golv återkommer i källarrummets tak, vars höjd successivt krymper från knappa tre meter till två i öster.

Namnet Valldammsgatan tipsar om att här en gång funnits en damm eller en mosse. Man fick gräva ut djupt för att nå fast botten och sedan gjuta vattentät betong. I källaren finns också ett gulmålat andaktsrum, det är serent, samtidigt som det ger en känsla av skyddsrum. På utvändig brandstege av gallerdurk syns gavelröstenas oväntade brunlaserade fjällpanel, kanske en vikingainspiration.

För 50 år sedan uppfördes de två flyglarna i en och delvis två våningar samt källare. De sammanbinds av en entréhall som också är ingång till stora salen. Rött tegel med takfotsfris, grå natursten i sockeln och oväntade ljusblå fönsterluckor!

Det var Trelleborgs dåvarande stadsarkitekt Erik Fehling som ritade och dåvarande stadsingenjören C-G Risberg som projekterade det hela. 60-talskaraktären med invändigt tegel och snygga detaljer finns kvar. Idag känns det lite tråkigt att ha barnverksamheten i källaren, men så byggde man då.

Som ung arbetade arkitekt Agne Adler på Fehlings kontor. Därför blev han speciellt glad och hedrad när han ombads rita den senaste tillbyggnaden, den som 2003 kom att bli det sexkantiga glasrummet. En stor taklanternin ger ljus och rymd och himmelskontakt. Den nya fasaden med de utflyttade ursprungliga fönsterpartierna i trä ger en inbjudande jordisk kontakt med parkrummet och kyrkan utanför.


Fotnot: I dag klockan 12-14 firas Församlingshemmets 50 år med invigning av en ängel i parken, tal, musikkår, kaffeservering och jubileumskonsert med S:t Nicolai Flickkör.

Fakta: Församlingshemmet

Erik Fehling (1901- 1990) var stadsarkitekt i Trelleborg 1934- 1966. Efter arkitektexamen vid KTH i Stockholm arbetade Fehling bl a för Ivar Tengbom (som ritat vattentornet i Trelleborg 1912 och Konserthuset i Stockholm 1926) och Carl-Axel Stolz som ritat Axel Ebbes konsthall).
Fehling ritade många offentliga byggnader i Trelleborg. Arkitektoniskt mest högtstående är Badhuset i elegant funkisstil. Bland övriga verk kan nämnas Hamnkontoret, Sparbankens pensionärshem, Församlingshemmet, tillbyggnad till Söderslättsgymnasiet och till Rådhuset.

Större eller mindre text



9 läsare har reagerat på denna artikel

89% är glada

0% är likgiltiga

0% är nyfikna

11% är arga


Hur reagerar du på "Jubileum för ett andens hus"?
Genom att kommentera på Trelleborgsallehanda.se så godkänner du våra regler
  • avatar ANDERS   1 dag sedan
  • Mot Valldammsgatan reser sig en avvisande smutsgrå fasad, grovt putsad och utan fönster. Man tvekar om man vill gå in. Tur att vi tycker olika, så som huset beskrivs ovan har jag dock aldrig upplevt det, grattis till de 50-åren. Tänker idag på alla de upplevleser man fått vara med om i form av t.ex. otaliga konserter genom åren.
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu