Blås och bälgaspel

Håkan Andersson, till vardags lärare i musikteori på Musikhögskolan i Malmö, kommer ursprungligen från trakter man kan misstänka är riktigt dragspelsrike: Alfta i Hälsingland.

– Det är ett livaktigt folkmusikfäste, ja, säger Håkan. Både vad gäller fiol och dragspel. Jag har spelat sedan jag var nio, och haft exempelvis Sören Rydgren som lärare. Och Lars Holm, på Musikhögskolan.

Håkans specialitet är accordeon, en typ av dragspel vars subtila skillnader från "vanligt dragspel" är så knepiga att klargöra att man kommer att tänka på Ingemar Stenmarks klassiska citat "hä´ lön sig int´å förklar´för en som int´begrip." I alla fall märks det att Håkan Andersson fått frågan förr:

– Ja, man får förklara jämt! säger han godmodigt. Det är olika sätt att spela på, och olika system. Det har att göra med hur det klingar. På ett piano har du ett antal oktaver, från vänster till höger. Och det är samma sak med basen på accordeon, man kan spela i skiftande oktaver. Medan basackorden på ett vanligt dragspel ligger "färdiga" på en knapp.

Dragspelet har sina fördelar i "lättare" musik, i och med att fingersättningen inte kräver hela ackord. Men när det kommer till klassisk musik blir dragspelet begränsat.

– På söndag ska jag exempelvis spela ett långsamt stycke av Mozart, säger Håkan. Det skrevs egentligen för glasharmonika, ett slags roterande glasskålar som uppfanns på 1700-talet. Där måste jag ha accordeon för att klara de ljusa registren. Men det är ett tjusigt stycke!

Det blir också en energifylld tango av Astor Piazzolla, samt ett par "hederliga dragspelslåtar" av det slag som de flesta känner igen om man visslar melodin: "Afton på Solvik", och "Novelty accordion" av Erik Frank.

– Dragspel dyker upp i nästan all musik om man lyssnar mellan raderna, upplyser Håkan Andersson. Till och med i melodifestivalen.

– Populariteten går lite i vågor, men i den "nya" folkmusiken har sådana som Mats Edén i Groupa gjort mycket, och Benny Andersson med hans Orsa Spelmän har definitivt bidragit till ett uppsving.

Tillsammans med en blåsorkester kan dragspel bli en effektfull "färgklick i klangen", som Håkan Andersson uttrycker det.

– Det gifter sig bra med träblåset också, både flöjt och klarinett. Och med lite kraftigare klang kan det passa ihop med brasset med.

Är det knepigt för ett accordeon att göra sig hört i en blåsorkester?

– Nej då, säger Håkan Andersson. Man kan stå på rätt friskt om man vill! Det sköter man med bälgen och vänsterhanden. Det blir som en akustisk volymkontroll.

– Det är synd när man blandar elektriska med akustiska instrument, bara. Det blir alltid på bekostnad av de akustiska.