Okej att skämta om nästan allt

Bland de åtta skådespelarna i Trelleborgsrevyn finns både nya och gamla ansikten. Lisette Eriksson-Frisk har varit med sedan i somras medan Nils-Gunnar Snygg enligt egen uppgift medverkat i "för många år". Inför premiären av "Jubel i år" nästa vecka lever de intensivt, träffas och repeterar under tre till fem halvdagar varje vecka. Revyn innehåller som vanligt skämt om stort och smått, och denna gång blir det även extra mycket lokalt material. De är alla överens om att det går att skämta om nästan allt, utom sjukdomar.

– Men man måste ha stuckit ut på något sätt för att få vara med i revyn. Man måste ha gjort något, bra eller dåligt, som det kanske har stått om i tidningen, säger Nils-Gunnar Snygg.

– Tål man inte att man skojar med dem har man ingen humor, säger Håkan Widerström Sleman.

Utan att avslöja vem berättar skådespelarna att de i nyårsrevyn kommer att skämta om en viss centerpolitiker som det hände mycket med i samband med valet.

De flesta brukar reagera positivt på att finnas med i revyerna men det har hänt att folk också blivit arga.

– En gång drev vi med SOS alarm om att det var svårt att nå dem, de hörde av sig och tyckte inte om det, säger Sara Thörnqvist. – Men de hade inte sett showen heller, bara hört det i andra hand, säger Håkan Widerström Sleman.

Av alla år de spelat ihop minns de särskilt en revy, "Lite grand" 1996. Det var ett år då de fick mycket bra kritik.

– Jag har starka minnen av det, av helheten i revyn. Vi gjorde en hyllning till Git Gay, Sveriges sista primadonna. Hon hade skänkt många av sina kläder till oss. Och så kom hon hit och tittade på föreställningen, säger Håkan Widerström Sleman.

Håkan Widerström Sleman jobbar mycket med att sy och fixa ensemblens kläder. Denna gång har han framförallt satsat på hattar.