Slingrande surrealism på muséet

Josefine Skön bor i Malmö, där hon jobbar med oljor, akvareller eller grafik hemma i vindslägenheten. Men hon är uppvuxen i Stora Beddinge, och där bor än i dag hennes föräldrar, också de konstnärer: keramikerna Marita och Johnny Skön.

Det faktum att hon alltid bott nära naturen, och mer eller mindre medvetet hämtat inspiration från den, slog henne med full kraft för två år sedan. Då började Josefine också arbeta för en utställning på Trelleborgs Museum, efter att museichefen Ingela Jakobsson "upptäckt" henne på ett litet galleri i Lund.

"Förtätade rum", som har vernissage på lördag, visar en spännande, symbolladdad och väldigt egen bildvärld, där växtlighet och djur smyger sig in människors liv - eller om det möjligen är tvärtom.

– Vi klarar oss inte utan naturen, men den skulle klara sig bra utan oss, erbjuder Josefine Skön som en förklaring till varför styrkeförhållandet mellan människa och natur gärna tippar över till naturens fördel.

Det är en surrealistisk värld, som blommar vildvuxet och befolkas av både djur och ganska mystiskt klädda människor. De har dessutom ofta en spegelbild.

– Man är så ofta dubbel inför saker i livet, förklarar Josefine. Känslomässiga saker, beslut. Och så upptäckte jag hur roligt det var att låta det växa åt olika håll, där kom jag verkligen igång! Jag tycker det ger dubbel styrka åt symbolerna.

Bortsett från naturen kommer inspirationen från medeltida konst, och från film, opera och teater. Josefine Skön tänker rätt mycket som en scenograf.

– Jag tänker tredimensionellt, och funderar på vad jag ska "fylla scenen" med. Det kan bli ganska vilt! ler Josefine.

Förtätningen förklarar hon med att det är så naturen är. Där den får växa vilt och ostört.

– Till viss del kan man se det som en motsats till vår uppstrukturerade, civiliserade värld, säger hon.

Följaktligen blir hennes målningar detaljrika, och kan ta upp till tre månader att ta fram. Vissa verk, som den djungellika "Kom till oss", kan börja som ett linoleumtryck och sedan fyllas i med både färg och broderier som skapar en sällsam lyskraft.

– Mitt tålamod kommer nog från att jag började som grafiker, funderar Josefine Skön. Skär man linoleumsnitt kan man inte jaga på, då blir det fel.

Abstrakt måleri ligger inte för henne, utan ju mer föreställande desto bättre. Men människorna i hennes bilder bär ofta mask, dels som ett skydd, dels för att signalera en annan verklighet.

– Det är nog därför jag har valt att jobba med konst över huvud taget, säger Josefine Skön. För att kunna kliva in i en annan värld.