"Varje spelning urartar på sitt sätt"

Den tidigare Smygehamnsbon, saxofonisten och kärnkraftingenjören Jonas Gunnarsson, 25, lovar en galen och effektfull spelning.

– Varje spelning urartar på sitt sätt, skrattar han.

Nyss hemkomna från en Europaturné i Tjeckien, Tyskland och Polen är bandet laddat inför Jazz i Smyge. Det började som ett studentband på tjugofem personer. Ur den ursprungliga konstellationen finns bara två av bandmedlemmarna kvar. En av dem är Jonas Gunnarsson. Själv har han besökt festivalen tidigare, men aldrig spelat på den.

– Det är ett jättebra koncept och musikerna är alltid riktigt bra.

Smygehamnsonens eget jazzintresse började 1995, då han elva år gammal fick en saxofon.

– En dag spelade jag en låt av Duke Ellington, ”Mood Indigo”, som var helt annorlunda än allt jag tidigare hört och spelat. Sen dess är jag fast.

Just nu är Osquar Mutter mycket inne på den legendariska jazzpianisten Fats Waller.

– Han spelade mycket sköna melodier och sjöng popmusikaliska texter. En riktig underhållare.

Bandets musikaliska bakgrund skiftar. Bland bandmedlemmarna finns allt från före detta punkare till folkmusiker. Enligt Gunnarsson skiljer sig jazz i allmänhet från ”normal” musik, såtillvida att det tar ett tag för den oinsatte att vänja vid tonerna och rytmen, vilket gör att den som genre har svårt att bli populär bland yngre personer.

– Själva vidareutvecklingen i jazz tar tid att lära sig uppskatta. Man måste verkligen lyssna. Ta till exempel frijazz som rytmiskt och tonmässigt skiljer sig mycket från egentligen all annan musik. För folk som inte brukar lyssna på jazz kan det låta som rent oväsen, personligen älskar jag det.

Essentiellt i bandets arbetsmetoder på scen är publikkontakten. Vilket, ibland leder till oförutsedda händelser. Ofta händer det att de bjuder upp någon ur publiken.

– Då vi spelade i Prag för några veckor sen dök det upp en amerikansk tjej med ukulele som började spela med oss. Det slutade med att vi spelade Britney Spears ”Baby hit me one more time” i jazztakt. Lite annorlunda kanske.

Inför lördagens spelning är mycket improviserat. Både organisatoriskt och musikaliskt.

– Jag vet inte riktigt hur många vi blir men åtta stycken skulle jag tro. Och vad vi ska spela vet jag inte än. Säkert kommer vi spela en judisk sång som har förvanskats och förvandlats genom åren. Gemene man känner till den som ”Bär ner mig till sjön”. Egentligen heter den ”Bei mir bistu schein” som betyder ”för mig är du vacker på” jiddisch. Det tog tid att lära sig texten, men den kör vi säkert.