Kultur o Nöje

Neapelsvit med växande styrka

ny bok ,
Utsikten från Neapels hamn visar Vesuvius-vulkanen i bakgrunden. Neapel är Italiens tredje största stad, med en befolkning på runt 4,4 miljoner invånare.
Foto:

Romansviten om Neapelflickorna Elena och Lila har svängt från en personlig uppväxtskildring till en kvinnopolitiskt svidande berättelse. Texten blir bara starkare och starkare, tycker recensenten Lena Kvist.

Elena Ferrante

"Den som stannar, den som går"

Del 3 i Neapelkvartetten

Översättning Johanna Hedenberg

(Norstedts)

Artikeln publicerades 1 februari 2017.

Den italienska pseudonymen Elena Ferrante har stått för 2010-talets hittills största litteraturbedrift: att ena kritikerna och läsarna i kärlek till samma berättelse om två fattiga italienska flickor.

I höstas kom andra boken ”Hennes nya namn” och nu finns ”Den som stannar, den som går”, del tre i Neapelkvartetten, på svenska.

Denna tredje del är som en italiensk litterär syster till den amerikanska feministiska klassikern ”Kvinnorummet” av Marilyn French. Det handlar om litteratur med stora ambitioner och stark vilja, kvinnopolitisk vilja.

Barndomsvännerna Elena och Lila har blivit vuxna och är båda unga mammor. Lila har lämnat sin rika make och sliter hårt på en korvfabrik för att försörja sin lille son. Elena har gift sig med en ung professor och flyttat till Florens. Hennes nyutgivna roman har gett henne en viss berömmelse. Nu kämpar hon för att behålla sin nya position som tänkande och skrivande ung kvinna i det italienska manssamhället på 1960- och 70-talen.

Det är moderna tider: ekonomin blomstrar i Europa, kvinnor arbetar, vanliga människor skaffar tv och telefon – och det har kommit en sorts piller som kvinnor som inte vill ha barn kan äta. Det är bara det att Elenas man inte vill att hon äter de där pillren.

Politiska strider och förändringar i omvärlden får allt större plats i Elenas och Lilas liv och därmed i berättelsen. Kommunister slåss mot fascister och kvinnokämpar försöker ta små skärvor av frihet.

Det öppnar en ny butik i kvarteret: Allt åt alla heter den.

Ferrante jobbar lite enligt samma litterära taktik: Allt om alla. Som om vi läsare vore flickornas grannar i de slitna napolitanska kvarteren får vi veta vem som fått barn med vem och vem som jobbar var. Elenas känslor är också noggrant registrerade av författaren.

Som läsare brukar jag annars föredra det hemingwayskt isbergsaktiga, där merparten av berättelsen finns under ytan. Men Elena Ferrantes realism fångar och biter sig fast, inte minst eftersom huvudpersonerna är så mänskligt ofullkomliga: nästan alltid frustrerade och misslyckade i sin strävan efter bättre liv.

Elena Ferrantes figurer lever med stor – ofta olycklig – kärlek och stora svårigheter. Men jag vill inte berätta för mycket om handlingen; det vore orättvist eftersom de intrigdrivna romanerna till stor del bygger på sidvändarsuget i läsaren, att man bara måste få veta hur det ska gå.

Förutom att ge läsarna en fängslande berättelse om kött-och-blod-människor har Elena Ferrante denna gång bjudit på en stark lektion i kvinnohistoria.

Fakta

Elena Ferrante

Den italienska författaren Elena Ferrante (född i Neapel) debuterade 1992 med kortromanen "L'amore molesto", men det är med romansviten i fyra delar om barndomsvännerna Elena och Lila som pseudonymen Elena Ferrante nått internationell ryktbarhet.

Böckerna om Elena och Lila ges ut i närmare trettio länder. Planer finns på att göra tv-serie av romansviten.

Visa mer...