Kultur o Nöje

Hédi Fried: "Frågor jag fått om Förintelsen"

ny bok Artikeln publicerades
Hédi Fried föddes 1924 i staden Sighet i dåvarande Ungern. Efter att ha suttit i koncentrationslägrena i Auschwitz och Bergen-Belsen kom hon till Sverige med Röda korsets bussar år 1945.
Foto:

Hédi Fried överlevde Auschwitz. Genom åren har hon träffat tusentals människor för att berätta, för att öka förståelsen och förhindra en upprepning. Nu har flera av de vanligaste frågorna hon fått samlats i en ny bok. Kulturskribenten Rebecka Åhlund har ett råd: Läs för era barn, läs för er själva.

Hédi Fried

"Frågor jag fått om Förintelsen"

(Natur & Kultur)

Vi kanske inte pratar om rockbandet Manic Street Preachers så ofta längre, men hela världen är ju som en mardröm-come-true av en av deras hits för tillfället. ”If you tolerate this then your children will be next” sjöng de, och sedan en tid tillbaka tolereras det så mycket ren ondska åt både höger och vänster och mitten att jag inte längre vet vad jag ska tänka.

Någon skrev att Förintelsen innebar en enda bra sak: att vi som mänsklighet blev vaccinerade mot att något liknande skulle hända. Men vaccinet räckte visst bara i 70 år. Nu behöver vi påminnas igen.

Hédi Fried är psykolog, författare och överlevande från Auschwitz och Bergen-Belsen. Under många år har hon rest runt mellan svenska klassrum och vittnat om sina upplevelser i lägren. Jag har aldrig hört just hennes föreläsning; däremot minns jag tydligt vilket intryck en annan föreläsare gjorde på mig och resten av 8A när jag gick i skolan.

Plötsligt blev det jag läst om i Bamse och Kamratposten och historieboken konkret. Det fick ett ansikte, ett namn, en släkt som hade numren från lägren intatuerade- om de hört till de lyckosamma som överlevt.

I ”Frågor jag fått om förintelsen” svarar Hédi Fried skriftligt på just en del av dessa. Vad gjorde ni när ni hade mens? När förstod du att det pågick ett folkmord? Drömde ni på nätterna? Vad var det bästa? Var ni alltid hungriga? Det är ibland de enklaste frågorna som är de svåraste. Till exempel när en människa som varit i helvetet men av en slump, med guds försyn och massor av tur överlever för att kunna berätta.

På ett enkelt men inte förenklat vis berättar Fried om tiden innan, hur livsutrymmet långsamt krymptes för judar, gettona och tvångsförflyttningarna. Om tågresan, splittrandet av familjer som tog blott sekunder i ett virrvarr på banvallen, indelningen mellan dem som antogs kunna arbeta och dem som avrättades direkt.

Den fullkomligt nattsvarta tiden i lägren där människors värde krymptes till noll. Förhållandena och umbärandena är fortfarande omöjliga att ens försöka föreställa sig – än mindre att människor som Fried faktiskt överlevde och lyckats skapa sig en tillvaro efteråt.

Jag brukar inte använda ordet ”viktig” så värst frikostigt – det finns så många andra som gör. Men den här boken ÄR viktig. Livsviktig. För vaccinet mot att liknande saker ska hända igen verkar som sagt ha passerat sitt bäst-före-datum, och snabbt går det.

Läs för era barn, läs för varandra, glöm aldrig vad fascism leder till. Det får inte hända igen, i vilken form det än tar sig till en början.