Kultur o Nöje

Ander: "Den lilla svarta", Johansson & Nilsson: "Slow Fashion"

Nya böcker
Arbetare på en textilfabrik i textildistriktet Noida utanför Dehli, Indien, som bland annat tillverkar kläder för den svenska marknaden. *
Foto:

Modeindustrin ligger bakom mycket elände i världen, både miljömässigt och arbetsrättsligt. Efter att ha läst två av höstens böcker om ämnet tycker kulturskribenten Björn Werner inte att det är konsumenternas fel.

Gunilla Ander

"Den lilla svarta – modeindustrins mörka baksida"

(Ordfront)

Jennie Johansson & Johanna Nilsson

"Slow Fashion – din guide till smart och hållbart mode"

(Ordfront)

Artikeln publicerades 31 december 2016.

Vintern slog till med en smäll i år, så från en dag till en annan krävdes ett totalt garderobsbyte. Efter att ha inspekterat förra vinterns utbud av varma tröjor och tjocka jackor var min slutsats klar. De kläder som inte var noppriga och slitna såg helt enkelt bara tråkiga ut. Här behövde shoppas!

Journalisten Gunilla Ander reportagebok ”Den lilla svarta – modeindustrins mörka baksida” smolkar shoppingglädjen som alldeles nyss stod som en aura kring min nya, varma bomberjacka, Made in India. Ett fynd! Men jag vet ju egentligen att det är något fel med de 500 kronor den kostade. Att det är alldeles för billigt.

Ander gör det mycket svårt att undvika detta faktum, med sina levande rapporter från Indiens textilindustri. Hennes personliga berättelser om giftosande vattendrag, om utnyttjade textilarbetare med skamlöner och om aktivister som jobbar i motvind mot multinationella företags intressen att hålla nere alla kostnader är i sig ett kraftfullt collage av hur vår klädkonsumtion ger djupa spår både i miljön och i människors liv.

Men om boken endast rymt reportage så hade den blivit en i raden av förnumstiga pekfinger mot vår tids konsumtionshets, såna som lämnar en vag känsla av dåligt samvete hängandes i luften utan vidare förklaring än att vi, i väst, som vanligt gör allt fel. För så enkelt är det ju inte riktigt.

Gunilla Ander, som också är utbildad ekonom, visar även på hur den allt snabbare globaliseringen som lett fram till dagens situation inte alls är en rak väg av västerländsk dominans. Det räcker ju att titta på historien Borås de nedlagda tekoindustrier i Borås för att konstatera att det inte är av fri vilja som västländerna exporterat slitsamma jobb och miljöförstöring till andra sidan jorden. Övergången från industrier till nya jobb skedde inte frivilligt.

Samtidigt som det var västvärlden som var först med att under 1960-talet med snillrika reklamkampanjer driva fram en mer trendbaserad slit-och-släng-kultur kring kläder var industrin länge begränsad av regleringar och skyddstullar, allt på grund av politikernas starka vilja att bevara produktionen och därmed jobben på hemmaplan. Med de krav på okej löner som uppstått innebar det att man inte kunde producera hur mycket som helst, hur billigt som helst. Under tiden drev de asiatiska länderna mycket aktiv politik för att underlätta för företagen att etablera sin verksamhet där genom skattefria zoner och slopade tullar. En kamp de efter många år vann, i takt med att västländerna gav efter.

Vem är boven, vem är hjälten? Den billiga, snygga jackan som ligger där framför mig framstår som allt mer komplex. Det står 100 % polyester, men den är lika mycket ett gytter av oreglerad kapitalism, miljöförstöring, hemska arbetsförhållanden och fullt mänskliga begär efter något nytt och fint. Det hela är totalt ohållbart, både miljömässigt och arbetsrättsligt. Men ändå. Det är såhär det funkar nu.

Ander ger inga klara svar på hur den snåriga situationen ska lösas. Det gör däremot modeälskarna och hållbarhetsnördarna Jennie Johansson och Johanna Nilsson i sin nyutkomna ”Slow fashion – din guide till smart och hållbart mode”.

Idén de är besjälade av är konsumentmakt. Ett spännande ord. Genom att välja bort vissa saker och ställa krav på företagen tvingar vi, alltså konsumenterna, dem att agera på ett annat sätt, är tanken. Konsumenterna blir väljare som röstar med plånboken. Men för att vara det måste man shoppa medvetet.

"Slow fashion", som säger att de vill väcka lust, inspiration och pepp, istället för att peka finger, är ändå bäst på att göra just det. Peka. Det är en sträng, vänligt men bestämt moraliserande guidebok till miljösmart shopping där jag lär mig vilket oljebaserat tyg som är okej för miljön tack vare deras ”kemikaliesmarta checklista”. Vilken sorts ull jag ska köpa och vilken som tas fram på ett sätt som gör att fåren får ont. Att läder förstås är bra men att det också består av djurskinn men att goretex å andra sidan aldrig bryts ned och skadar fåglar.

En sak är saker, den där jackan jag köpt klarar inte testet.

Jag lär mig också att man visst kan gå på stan med kläder som har hål i sig, att det är dumt att följa mode när man kan hitta sin egen, inre stil. Att vi måste lära oss ifrågasätta renlighetsnormen så att vi inte tvättar sönder kläderna för snabbt.

Författarna menar bara väl. Det skadar givetvis inte att ha mer kunskap om plaggen innan man handlar, och det är bara bra att veta att man kan vädra kläder eller ta bort fläckar med galltvål. Trots det lämnar boken mig med en stark känsla av att jag – om jag inte tar och klipper ut och laminerar deras många listor med tips och trix för att hitta rätt i den djungel av oklara etiska miljömärkningar, obskyra material och dåliga produktionsländer – är en dålig människa. En sån som inte bryr mig. En del av problemet.

Och visst, jag borde kanske inte slängt den där noppriga tröjan och jag borde kanske inte ha köpt den där bomberjackan. Men det finns så mycket jag inte borde, och så många andra områden där jag utifrån samma logik borde vara minst lika upplyst. Hemelektronik. Mat. Flygresor. Min plånbok borde vara fylld med små tipslistor.

Nej. Idén om konsumentmakt är helt enkelt naiv. Mot avreglerade handelshinder, astronomiska ekonomiska intressen och intrikata marknadsföringsmodeller som modevärlden finslipat under 50 år står en spröd förhoppning om att människans vilja att vara snäll är så stark att marknaden på egen hand kommer att anpassa sig och bli snäll den med.

Onödigt, kan tyckas, när vi redan har en utmärkt form för att uttrycka kollektiv vilja. Demokratiska val. Partier. Staten. Om många av problemen är skapade av allt för slappa regleringar är det där problemet ligger och ditåt fingrarna borde pekas.

För det är reglerna som måste skärpas. Inte vi.

PS. I vår visar Regionmuseet utställningen "Stilmedveten", en utställning om just klädkonsumtion (1/4-4/6).

Fakta

Om författarna

Gunilla Ander är journalist, under många år inriktad mot internationell jordbrukspolitik. Sedan mitten av 1980-talet har hon arbetat som nyhetsreporter på FLT, Expressen, Helsingborgs Dagblad och tidningen Arbetet. 2005 gav hon, tillsammans med sin make Nils Hansson, ut boken "Tango – återkomsten", 2010 kom hennes andra bok, "Bomull – en solkig historia".

Jennie Johansson är verksamhetsledare för Stockholm Stadsmissions butik Remake och har lång erfarenhet inom modebranschen. Hon driver olika projekt inom hållbart mode.

Johanna Nilsson är föreläsare, bloggare och initiativtagare till Slow Fashion-uppropet. edan 2009 driver hon ett eget smyckesmärke.

Visa mer...