Kultur o Nöje

Åke Smedberg: "Sprängskiss av en jaktberättelse"

ny bok
Åke Smedberg utkommer nu med sin nya novellsamling, "Sprängskiss av en jaktberättelse".
Foto:
Åke Smedberg utkommer nu med sin nya novellsamling, "Sprängskiss av en jaktberättelse".
Foto:

Som glimrande fascinerande lägesrapporter från det gråa, så möter kulturskribenten Martin Lagerholm de åtta täta novellerna i Åke Smedbergs nya bok, "Sprängskiss av en jaktberättelse".

Åke Smedberg

"Sprängskiss av en jaktberättelse"

(Albert Bonniers)

Artikeln publicerades 28 januari 2017.

Man kommer osökt att tänka på Anton Tjechovs devis: Om det hänger ett gevär på väggen i början av berättelsen, måste det avfyras innan berättelsens slut.

I Åke Smedbergs nya novellsamling ”Sprängskiss av en jaktberättelse”, där ett gevär illavarslande pryder omslaget, saknas det förvisso inte tillfällen att också avlossa det. Ammunition är det ingen brist på här, även om Smedbergs åtta förtätade noveller i slutändan påminner oss om att livet, också mot alla odds, går vidare, måste levas, trots det gråa, fula och tradiga.

Mitt i allt detta, i tillvarons små skrevor, blänker det nämligen till, av ett slags insikt eller uppenbarelse. Dessa momentana stunder av djupare kunskaper om det egna livets egentliga innebörder, förenar så de olika novellfigurerna.

Eller som den existentiellt vilsna unga kvinnan Sara resonerar i historien "Kom till mig, vagga mig, sorg": ”Och så var det kanske: inget av det här var särskilt farligt. Livet var inte så farligt. Det gällde bara att leva det”.

Var och en av samlingens historier blixtbelyser sina ensamma, plågade, desorienterade eller uttråkade gestalter i deras smärtpunkter, integrerade med eller avskurna från sin sociala kontext.

Så tycks Smedberg mindre intresserad av den linjära och handlingsdrivna berättelsen än av de ögonblickliga men signifikanta känslotillstånden då själen, inte sällan mitt i en till synes banal vardagssituation, lyser upp i någon plötslig ingivelse. Möjligen leder detta till någon varaktig förändring i figurernas liv – eller inte. Huvudsaken är att Smedberg för en stund gett dem ordet och förmågan att på sin egen fason reflektera över sina liv. Det är i all sin lakonism och till synes tröstlösa vardagstristess en överväldigande läsning.

Åke Smedberg rör sig nära livet, men ändå långt från diskbänksrealismens glåmiga meningslöshet. Snarare handlar det om ett slags existentiellt genomgripande fallberättelser, om gliporna i vardagen, de skiktade djupen och sprickorna i marken där vi går – i hemmet, på jobbet, i naturen, alldeles oavsett kön, ålder, klass och social status. Livet slår oss alla till marken, när livet så behagar.

Det var bra länge sedan jag läste ett stycke svensk samtidsprosa som med en sådan förtrogenhet med det mänskliga psyket och respekt för sina novellfigurer lyckas fånga det lika elementära som gäckande i konsten att vara människa. Där det bränner, skaver och smärtar som mest, och där själva gestaltningen snuddar vid något slags transcendens – liksom ryskt, och med ett avklarnat språk utan åthävor och krumbukter som stilsäkert balanserar mellan det skoningslösa och det barmhärtiga.

Detta som allra mest övertygande i den lika plågsamma som tragikomiska berättelsen "I gryningen dricker hästarna ur frihetens vattenhål" – om en äldre mans fruktlösa försök att på djupet kommunicera med sina medmänniskor. Här som i övriga berättelser befinner vi oss oändligt långt från all floskulös livsvisdom, och där texternas kompositionsmässigt och innehållsligt oförutsägbara karaktär öppnar läsarens ögon för hur en litterär text också kan se ut.

Smedbergs noveller är, på trots mot genrens vedertagna poetik, inte riktigt på väg någonstans; snarare manifesterar de sig som oändligt fascinerande och märkligt skimrande lägesrapporter från den gråa vardag som vi, kära läsare, väl brukar kalla livet.

fakta

Åke Smedberg

Författare, född 1948, uppvuxen i Hjässberget utanför Sundsvall, bor i Uppsala.

Debuterade 1976 med diktsamlingen "Inpå benen", har därefter gett ut ett stort antal böcker, främst novellsamlingar och romaner.

Har prisats ett flertal gånger: Aftonbladets litteraturpris, LO:s litteraturpris, Lars Ahlin-priset, Fridegårdpriset och, förra året, Ludvig Nordström-priset.

Bokens första mening (ur novellen "Grekland. Öarna"): "Ibland inträdde ett slags siktdjup."

Visa mer...