Kultur & Nöje

Timothy Snyder: "Den svarta jorden"

ny bok
Fångar i koncentrationslägret i Sachsenhausen.
Foto:
Timothy Snyder.
Foto:

Historikern Timothy Snyders nya bok "Den svarta jorden" betraktar förintelsen med andra ögon. Men det finns skäl för läsaren att vara försiktig. Kulturjournalisten Niclas Sennerteg har läst.

Timothy Snyder

"Den svarta jorden: Förintelsen som historia och varning"

Översättning Margareta Eklöf

(Albert Bonniers)

Artikeln publicerades 26 december 2016.

Timothy Snyder, historieprofessor vid Yale University, har skrivit en bok som öppnar nya perspektiv på förintelsen. Den har blivit både hyllad och hårt kritiserad av det internationella historikerskråets auktoriteter på området.

Snyder anser att förintelsen har skildrats ur fel synvinkel. De nazistiska judeförföljelserna i Tyskland på 1930-talet är inte huvudspåret att följa för den som vill förstå hur folkmordet på sex miljoner europeiska judar under åren 1941–1945 kunde bli möjligt. De tyska judarna utgjorde bara en bråkdel av dessa offer och Tyskland var inte platsen där huvuddelen av mördandet ägde rum.

Det är öster om det dåvarande Tysklands gränser – i Polen, Ukraina, Vitryssland och Baltikum – som en viktig nyckel till folkmordet finns, menar han. När Hitler sommaren 1941 inledde invasionen av Sovjetunionen var det i just dessa territorier som judeutrotningen tog fart.

Snyders fokus ligger på folkmordets första skede 1941–1942 när judar radades upp vid kanten av diken och massgravar och sköts ned av tyska SS-soldater och polismän, ofta i samarbete med kollaboratörer ur lokalbefolkningen.

De östeuropeiska länder och områden som Hitlertyskland lade under sig förvandlades till en rättslös kolonial zon där allt var tillåtet för de nya herrarna. Detta skapade de nödvändiga förutsättningarna som gjorde förintelsen möjlig. Före 1941 hade SS inte kunnat göra mycket, eftersom de tyska koncentrationslägren var de enda rättsliga undantagszoner där SS hade oinskränkt makt – alltså små taggtrådsomgärdade områden här och där – men i öster kunde SS göra oändligt mycket mer i ett vidsträckt statslöst och laglöst område.

I Östeuropa krossades alla stater som stod i vägen – först av Sovjetunionen och sedan en gång till av nazisterna. Just i detta område där både Hitler och Stalin härjat tog förintelsen sin början. När staterna försvann med sina rättssystem och byråkratier fanns det inga skrankor kvar som kunde skydda befolkningarna – samtidigt som mördarna inte behövde ta några konsekvenser. Situationen var annorlunda i de tysk-ockuperade delarna av Västeuropa där staterna trots allt fanns kvar och kunde ge sina medborgare ett visst skydd.

Snyder anstränger sig också för att ge ett annat perspektiv på Hitlers drivkrafter för att utplåna judarna och i sista kapitlet – som har blivit särskilt omdiskuterat och kritiserat – försöker han också visa vilka lärdomar man kan dra av förintelsen för vår egen tid. Han vill bland annat visa att dagens människor inte är moraliskt mer överlägsna dåtidens människor och att historielektionerna om förintelsen inte har gjort oss lika vaksamma och vaccinerade som vi tycks tro.

Genom hela boken driver Snyder konsekvent tesen att judeutrotningen möjliggjordes av det tysk-ryska krossandet av östeuropeiska stater i kombination med nazisternas propaganda som satte likhetstecken mellan judar och kommunister, samt genom de kadrer av villiga östeuropeiska kollaboratörer som tidigare hade stått i sovjetisk tjänst.

Boken är underbyggd med massiva källhänvisningar till forskningslitteratur och den som på allvar tänker gå i klinch med Snyder måste förmodligen bli en lika stor expert på förintelseforskningen som Snyder. Men som läsare bör man alltid vara vaksam när en historiker så envist försöker driva en tes utan att också redovisa vad som talar emot den. Den saken har dock andra väletablerade och kritiska historiker stått till tjänst med och undertecknad får av utrymmesskäl hänvisa den intresserade till att googla fram den internationella historiedebatten kring denna bok.

Oavsett detta är det en synnerligen läsvärd bok som genom sina nya perspektiv väcker många funderingar. Den kommer att vara brasved för en diskussion om förintelsen under lång tid framöver.