Kultur & Nöje

Osannolik romcom bortom klyschorna

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Madelaine och Arnaud (Adèle Haenel och Kevin Azaïs) åker på ett stenhårt träningsläger i armén regi – men det blir inte som de hade tänkt.
Foto:Njutafilms
Madelaine och Arnaud (Adèle Haenel och Kevin Azaïs) åker på ett stenhårt träningsläger i armén regi – men det blir inte som de hade tänkt.

Romantisk komedi kan vara mer än "När Harry träffade Sally" eller "Notting Hill". Begreppet utmanas i franska "Kärlek vid första slaget", där två unga människor åker på stenhårt överlevnadsläger tillsammans.

Kärlek från första ögonkastet

Genre: Dramakomedi

Regi: Thomas Cailley

Med: Adèle Haenel, Kevin Azaïs, William Lebghil med flera.

Speltid: 1 tim 38 min

Censur: 11 år

Hur definierar man en romcom? Enkelt kan man säga att det är en komedi där frågan "hur ska de kunna få varandra?" är filmens motor. Filmen ska gärna ha en förhöjd stämning, med smart dialog och vackra bilder som ger berättelsen ett magiskt skimmer.

Det stämmer bra in på berättelsen om Arnaud och Madelaine, även om det börjar lite skevt. De möts på en strand där några rekryterare från armén bjuder in ungdomar till spontana brottningsmatcher. Arnaud vill först inte gå i närkamp med en tjej men faller till föga, och när hon sedan har honom i ett järngrepp får han panik – och biter henne.

Det blir början på en märklig relation mellan två personer som inte kunde vara mer olika. Arnaud glider runt i tillvaron medan Madeleine är stenhårt fokuserad. Han gillar att hänga med kompisar, hon har inga. Men snart är hon det enda som betyder något för Arnaud, viktigare än jobb, kompisar och familj.

För att komma henne nära måste han anamma hennes världssyn: att civilisationen snart kommer att gå under och allt som räknas är att vara förberedd. När hon ska åka på ett stenhårt träningsläger bestämmer han sig för att följa med. Men ingenting blir som de hade tänkt sig.

Trots att filmen utgår från "kärlek börjar med bråk" så är den allt annat än klyschig. Madeleine kan lätt klassas som den minst insmickrande kvinnorollen i den romantiska komedins historia.

Hon bryr sig inte om sitt utseende och saknar alla sociala färdigheter, hon kör ner en hel makrill i mixern och dricker sörjan utan att blinka. Och inget av detta tänker hon ändra på. Arnauds enda sätt att vinna henne är att anpassa sig.

Hennes tjurskallighet bäddar också för en hel del absurditeter, medan han bidrar med värme och en liten smula eftertanke. Det blir ett oväntat men effektivt recept på en alldeles unik romcom-magi. (TT)