Kultur & Nöje

Kraftfull kritik från islams egna led

Kultur & Nöje
Den syriske poeten Adonis under årets Bokmässa i Göteborg.
Foto:

Det är väl inte direkt några nya sekulära argument Adonis levererar i samtal med Houria Abdelouahed, menar Mikael R Karlsson, men det är ändå intressant eftersom det för en gångs skull handlar om kritik som kommer inifrån.

Adonis & Houria Abdelouahed

"Våld och islam"

Översättning Pär Svensson

(Volante)

Artikeln publicerades 1 november 2016.

Det blev inte den syriske poeten Adonis den här gången heller. Istället seglade lågoddsaren Bob Dylan upp och snöt nobelpriset i litteratur. Nobelpris eller inte: Adonis poesi är lika läsvärd ändå.

Den senaste boken handlar dock om något helt annat. I ”Våld och islam” diskuterar Adonis och översättaren, författaren, psykoanalytikern och universitetsläraren Houria Abdelouahed dagens islam. Eller diskuterar och diskuterar. Det här är så långt ifrån det sedvanliga tassandet kring religiösa spörsmål man kan komma. Adonis och Abdelouahed levererar en svidande kritik mot islams upplysningsfientlighet med en intensitet som bottnar i både besvikelse och intellektuell analys.

Innehållet är väl egentligen inte mycket att orda om. Det finns inte mycket nytt under solen i deras sekularism. Det som är annorlunda och gör boken intressant är att kritiken denna gång kommer inifrån. Inte från rabiata företrädare från andra religioner, inte från bildningsresistenta kryptofascister, inte från vita män i Humanisternas styrelse. Det här är två intellektuella, en man och en kvinna, som problematiserar islam i allmänhet och bristen på ”kultur” i den arabiska världen i synnerhet… och man är inte nådig i sin kritik.

”Idag kan man bara bedrövat konstatera att det islam företräder är en religion utan kultur”, konstaterar man. Författarna pekar som så många andra på avsaknaden av en upplysning inom islam och menar att religionen knappast har varit en ”ledstjärna för kunskap, forskning, ifrågasättande eller individens självförverkligande”.

I avsaknad av såväl de estetiska som de vetenskapliga dimensionerna har islam från början varit en religion som handlar om maktutövning – inget annat.

Det är rakt på sak och det är knappast förvånande att de är hotade till livet. Trots att generaliseringarna är väl stora och att författarna gör ett och annat felslut är det här en tänkvärd bok.

Den lider förvisso av att ha för många självklara svar, men kan förstås också ligga till grund för en fördjupning. Att den dessutom kommer att reta gallfeber på identitetsvänstern gör den värd att läsa bara av det skälet.