Kultur & Nöje

Fler konstrum öppnar för videokonsten

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Rineke Dijkstra: "Ruth Drawing Picasso, Tate Liverpool, UK", (2009)
Foto:louisiana
Rineke Dijkstra: "Ruth Drawing Picasso, Tate Liverpool, UK", (2009)

Både Louisiana och Nikolaj Kunsthal satsar på videokonsten, och kulturskribenten Thomas Kjellgren hittar verk inom både det experimentella som dokumentära fältet. Och flera favoriter, inte minst i Louisianas växande samling.

När föds videokonsten? Ja, det är naturligtvis omöjligt att exakt datera. Som så ofta är det i själva de konstnärliga processerna som man ibland kan stanna upp och göra vissa markeringar på tidslinjen. Ett tidigt sådant ögonblick är när den koreanske konstnären Nam June Paik 1963 ställer publiken, på ett galleri i Wuppertal, inför tolv repiga, flimrande och uppochnervända teveapparater, där signalerna manipulerats och som därmed också omedelbart utmanade vårt invanda visuella betraktande.

En viktig förutsättning var naturligtvis annars den snabba utvecklingen inom tevemediet, men när Andy Warhol samma år, 1963 i sin berömda "Sleep", i nästan nio timmar låter oss se och följa en sovande människa markerar han en inriktning som ännu i dag dominerar stora delar av videokonsten: det dokumentära – och, skulle man vilja tillägga, de länge påfrestande och ändlöst långa visningarna.

Både det experimenterande (Paik) och det dokumentande (Warhol) är två tydligt framträdande drag i flera av de videoverk som man just nu kan se i Danmark – i Köpenhamn i Nikolaj Kunsthals "FOKUS" och på Louisiana i utställningen "Fire under snow".

Fokus-festivalen avslutades visserligen redan i söndags (6/3) men huvudverket, installationen "Vertigo Sea" av engelsmannen John Akomfrah finns kvar att se till och med den 8:e maj.

Akomfrah skapar i sitt verk ett tidlöst montage om människans relation till havet genom att blanda naturscenerierna från Skottland, Färöarna och Norge med ett stort arkivmaterial och uppläsningar av bland annat Melvilles "Moby Dick". Som så ofta i Akomfrahs produktion handlar det om identitet och minne och om havet som en oviss överlevnadsplats där frågor om migration, slaveri och fiske speglas.

Med utställningen "Fire under snow" markeras nu videokonstens - tidigare inte alltid så självklara - plats definitivt i institutionernas samlingar av viktig nutidskonst. I Danmark har tidigare Aros i Århus varit framträdande på det här området, men nu lyfter även Louisiana medvetet fram konstarten.

Hela den östra flöjeln på Louisiana har byggts om för det här ändamålet. Mest spektakulärt, och publikt blir det i den välvda och långa underjordiska tunnelhallen där Candice Breitz, i sitt verk från 2006 "A Portrait of John Lennon", låter oss möta 25 hängivna John Lennon-fans när de (var och en för sig) sjunger sig igenom hans soloalbum "Plastic Ono Band". De närgångna porträtten av fansens olika personligheter växer gradvis samman till att skapa ett spännande och brokigt människogalleri.

Det som Breitz egentligen vill undersöka blir också tydligt: den mångstämmiga, och ibland irrationella, relationen mellan en artist och hans beundrare. (Någon minns kanske också verket "Her", med Meryl Streep i olika rolltolkningar, som i Riksutställningars regi turnerade genom Sverige för några år sedan).

Rumsligt fungerar det kanske inte riktigt lika bra för Darren Almonds verk som splittras av att delar av det visas i ett genomgångsrum. Då har Ed Atkins märkligt stilrena "Happy Birthday" fått ett mer generöst utrymme. Detta verk, som har många bottnar, ger bland annat intressanta perspektiv på vår tids alltmer facebook-ytliga sätt att uppmärksamma födelsedagar. A K Dolvens fascination för det kroppsliga framträder tydligt i den stillsamma, 4-minuter långa, filmen "Vad kan jag göra för dig?". Här följer vi hur en kvinnohand tålmodigt tvättar en naken manskropp.

Louisianas samling med betydande videoverk växer alltså stadigt och medvetet. Det är utmärkt. I Louisiana Channel (som bland annat kan ses i caféet, men också på nätet) kan vi fortlöpande se verk av vildar som Paul McCarthy, men också danskar som Joachim Koester och den intressante Alex Da Corte. Säkert lyfter man snart igen även fram de fantastiska verk av Pipilotti Rist och Sam Taylor Woods som man har i sin tidigare samling.

Om den sistnämndas videotriptyk "Atlantic" – som skildrar en kärleksrelation i upplösning – är min absoluta favorit i den tidigare samlingen så känner jag lika starkt för holländska Rineke Dijkstras "Ruth målar Picasso" i utställningen "Fire under snow". Vi ser här en flicka som i sin skoluniform ensam sitter på golvet i något museum. Hon ritar av en Picassomålning som hänger där. Men vi ser aldrig själva målningen och inte heller den bild som flickan målar. Allt vi följer är pendlingen mellan flickans ibland totala ouppmärksamhet och hennes plötsliga, intensiva koncentration. Där, någonstans, förstår vi också betraktandets mekanismer.

Lite mer

2 x tips

1 Animationer

Ed Atkins – en av videokonstnärerna i Lousianas utställning "Fire under snow" – visar i sin utställning "Safe Conduct", på Statens Museum for Kunst (17/3-4/9) hur han arbetar med att kombinera datorgenererade animationer med bilder av vardagens hyperrealism. I X-rummet, som SMK kallar sin "platform for samtidskunst”, ser vi hur han lyckas förena video med ljud och text.

2 25-årsjubileum

Museet for Samtidskunst i Roskilde fyller 25 år och med anledning av detta visar man utställningen "I går I dag I morgon" (till 8 maj). Fem danska konstnärer – Hannah Heilmann, Kenneth A. Balfelt, Claus Haxholm, Rolf Nowotny och Olof Olsson – har bjudits in för att, på olika sätt, belysa museets verksamhet – historiskt och i nutiden.

Om Danskt!

En sida i veckan ägnas åt dansk kultur och samtid. Fyra skribenter har hand om varsitt område.

Idag skriver Thomas Kjellgren, författare och kulturskribent, om den aktuella konstscenen.

Visa mer...