Kultur & Nöje

Alla jämförelser är uddlösa och ointressanta

Konstrecension Artikeln publicerades
Ett av verken som visas på "Yayoi Kusama i uendeligheten" på Louisiana är "Mirror room".
Foto:Kim Hansen
Ett av verken som visas på "Yayoi Kusama i uendeligheten" på Louisiana är "Mirror room".

Som betraktare sugs du in i en virvel som rusar mellan det verkliga och overkliga när du stiger in i Yayoi Kusamas oändlighetsuniversum. Thomas Kjellgren recenserar Louisianas retrospektiva utställning.

Yayoi Kusama i uendeligheten

Louisiana

t o m 24/1 2016

Den japanska konstnären Yayoi Kusama är en helt egen rörelse i samtidskonsten. En färgstark och egensinnig solitär. Det går liksom inte att entydigt fånga in henne med hjälp av de konsthistoriska näten. Visst rörde hon sig i 1960-talets USA, bland Andy Warhols och Claes Oldenburgs popkonst och Donald Judds minimalism - liksom senare i den europeiska avantgarderörelsen Zero, med Lucio Fontana, Yves Klein och Günther Uecker. Och visst finns det uppenbara paralleller mellan deras konstnärliga projekt och Kusamas installationer och performances (kanske kan man också hänvisa till den japanska Gutai-rörelsen) – men hennes verk uppstår så mycket tydligare i skärningspunkten mellan det personliga traumat, visionerna och de samhälleliga kriserna. Alla konsthistoriska jämförelser blir till slut ganska uddlösa och ointressanta.

Det går inte heller att beteckna hennes konst som ”Outsider Art”, trots att hon, de senaste decennierna, har levt och skapat i en psykiatrisk privatklinik. Hennes konst är visserligen en produkt av sjukdomen, men den är även ett skydd mot den.

I Louisianas digra och intressanta, retrospektiva utställning – som senare skall gå vidare till Heine Onstad Kunstcenter i Oslo, Moderna Museet i Stockholm och Helsinki Art Museum – kan man tydligt följa Kusamas utveckling och se hennes alla konstnärliga styrkor.

Här finns de tidiga "Infinity Net" –målningarna, där hon med sin nästan seismografiska känslighet och intensiva upprepningar skapar nät vävda av begär, besatthet, projektion och identifikation. Den upplösning av – eller snarare föreningen av - den konstnärliga gestaltningen och avläsningen som Kusama alltid strävar efter blir uppenbara i de väldiga gula och röda Infinity Net – målningarna. Ytorna återspeglar inte bara en poetisk grundton ytan ger även ett intryck av att vara cellorganismer fångade i en virvlande förvandlingsdans.

Efter Nätmålningarna väljer hon helt nya synfält när hon skapar serier av mjuka skulpturer, utifrån möbler och objekt som hon vit- eller silvermålar och fyller med dinglande, framväxande och utmanande fallos-former i tyg. Gradvis blir också kroppen en del av det visuella sammansmältning som Kusama iscensätter.

Verken som bygger på en rumslig och estetisk enhet blir senare allt viktigare för Kusama. Den centrala installationen "Polka Dot Love Room", som hon först uppförde på Galleri Orez i Haag, har för utställningen i Danmark genomgripande restaurerats och visas nu i sin helhet för första gången sedan 1960-talet. Detta prickiga rum blir ett återkommande viktigt kännetecken i hennes konst.

"Mirror Room" – det berömda verket från Venedigbiennalen i början av 90-talet - visas här också för första gången utanför Japan. Det gula rummet är översållat med svarta prickar i olika storlekar och visuellt ger det hisnande vinklingar av olika förvandlingar och försvinningspunkter. Det öppnar sig oändliga rum inne i rummet och gränserna mellan människa och rum upplöses. Det är liknande erfarenheter som vi kan uppleva i det permanenta ljusrumsverk som Louisiana har sedan några år: "Gleaming Lights of Souls", från 2008.

Naturligtvis ingår även de gulsvarta pumporna i denna den första retrospektiva Kusamautställningen i Skandinavien och i det sista rummet möter vi några av målningarna i hennes pågående projekt "My Eternal Soul". Här finns även flera filmer, foton och de olika design- och modesamarbetena(med Louis Vuitton). Dessutom ett omfångsrikt dokumentärt material, som konstnären själv har ställt till förfogande. Brev till och från Georgia O'Keefe och Herbert Reads yttrande om Kusamas konst som ”bilder av egendomlig skönhet som trycker mot vår perception med en skräckartad ihärdighet”. Konstnärens intressanta litterära produktion får man också en glimt av i Stefans Würrers text i katalogen.

När vi som betraktare stiger in i Kusamas oändlighetsuniversum sugs vi in i en virvel som rusar mellan det verkliga och overkliga. Vi ser oss själva i speglingar som först upphäver alla våra balanspunkter men som till slut ger oss helt nya utgångspunkter – för att vi skall kunna betrakta människans inre rum och våra yttre livsbetingelser.