Den första önskelistan

KRÖNIKA. Så gick det till när han med illa återhållen förtjusning gav ett litet tindrande ansikte åt de tusentals barn som just skapat sin första önskelista till tomten, med hjälp av en leksakskatalog som naiva nybörjarföräldrar stuckit i händerna på honom. Ett riktigt litet smörgåsbord direkt från tomtens verkstad, tyckte Gossen om den extremt grälla katalogen, full av leksaker så extremt grälla att de med fördel kan återanvändas som signalutrustning för nödställda.

Någon karaktärsdanande övning i konsumtionskritisk återhållsamhet blev det förstås inte. Ingen hejd heller. Jag hade förberett mig med en spritpenna, bara för att som ren minnesanteckning ringa in en och annan grej. Ho ho ho, som tomtefar brukar säga. Det blev fler ringar än på Saturnus.

Okej, på en punkt visade Gossen faktiskt självbehärskning. Gällande leksaker som han redan hade. Och som han därför, när väl tomten kommit och gått, aldrig skulle leka med igen.

Hur önskelistan skulle komma till tomten ställde Gossen inga frågor om. Vid tre års ålder har han inte hunnit bli så slipad än. Alternativt är han redan så slipad att han fattat att det viktiga inte är att tomten vet. Utan att hans föräldrar vet.

"Du vet att man inte kan få allt", sa jag förnumstigt (fast utan att lägga till mitt favoritargument "var skulle man ha det?"). "Kanske kommer tomten med någon av grejorna, kanske hittar han på något helt annat. Man kan aldrig så noga veta".

"Man kan aldrig så noga veta", ekade Gossen, som en plågsam påminnelse om hur jag dagligen dömer honom till verbal lillgammalhet.

Nå, tomten kom och gick, och håvorna flödade ur hans säck. Inte allt Gossen pekat på, men tillräckligt för att undanhålla alla läxor om kommersialismens klor, jordens knappa resurser och så vidare.

Snarare var det jag som blev sugen på att gå in i närmsta skivaffär, se gullig ut och bara peka; "den, den, den och den!"

Nå, efter att juluppståndelsen lagt sig - och flera av leksakerna blivit gårdagens nyheter - hittade Gossen på en ny lek.

Han plockar upp en behållare - skokartong, leksakslåda, vad som helst - lägger i en av sina många leksaker och ger den till mamma eller pappa. Med den ganska gulliga hälsningen "god jul önskar pappa". Vi försöker så klart leka med, men klarar knappt att hålla emot anstormningen trots att vi är två.

Saligare att ge än att få? Ja, åtminstone lika kul. Och fast han bara får och får, så är i alla fall pappan salig.