Johanna Nylander

Europa måste våga lösa krisen

Alla letar efter egna lösningar på den europeiska finanskrisen, i alla fall om man frågar politikerna själva.

Johanna Nylander

Skattehöjningar, reformpaket, skattesänkningar, pensioner och valutaförändringar är några av de saker som förhoppningarna står till. Alla säger sig ha lösningen, och nästan alla skyller på sina meningsmotståndare. I Danmark sneglar man på den svenska arbetslinjen.

Trots att det sedan ett knappt år tillbaka är en dansk vänsterregering med socialdemokrater i spetsen som styr i landet, innehåller det nyligen presenterade förslaget ”Danmark i arbete” snarlika reformer som de som genomförts i Sverige under den borgerliga regeringen. Vid sidan om några skattehöjningar vill de fram till 2020 få fler danskar i arbete, införa ett jobbskatteavdrag och talar om att bidrag skall delas ut med krav om motprestation. Det ska löna sig att arbeta, ett välkänt mantra.

Ett av Danmarks mer närliggande mål är att spara in pengar på annat håll. Fem miljarder skall sparas på att digitalisera fler system inom offentlig sektor, samt minska mängden regler, byråkrati och kontroller. Ett mål som den svenska regeringen borde ta till sig utan att skämmas.

Kanske låter det enkelt och självklart, men de allra flesta europeiska länderna har under de senaste decennierna byggt upp byråkratiska kolosser som en del av omfattande välfärdssatsningar. Det leder till att tjänstemän, myndigheter och handläggare blir en naturlig del av makten. Ju fler personer som försörjs direkt eller indirekt av att ett administrativt system, desto svårare är det att effektivisera och rationalisera bort byråkratin.

Skattemedel är en begränsad resurs, och det borde vara självklart att se till så att de används på bästa sätt. Generösa försäkringssystem, höga pensioner och allmänna bidrag kostar pengar, men är alldeles för lätta att vänja sig vid. Så fort samhället skapar ett system som syftar till att ta hand om ett problem växer kostnaden för byråkratin. I slutändan har individen förlorat sitt ansvar och får betala notan för det.

Tyvärr verkar ingen politikerkunna vinna val på att förstå plus och minus. Att bara lova det man kan hålla och det man kan betala för ger helt enkelt för få röster. Senast i det franska presidentvalet hade båda slutkandidaterna reformförslag som de inte hade pengar till. Många politiker hamnar inför faktum när de väl tillträder och lägger hellre ett lån till på den stora högen med statsskulder än konfronteras med verkligheten.

Där är Europa nu, Danmark, Frankrike, Grekland, ja, till och med Sverige. Man har skapat välfärdssystem som är för stora för att finansiera, och byråkraterna som driver systemen är rädda för att effektivisera och reformera bort sitt eget arbete. I längden är det en ekvation som inte går ihop.

Johanna Nylanderär marketing och PR-manager i Köpenhamn.