Insändare

Viktigt att bevara våra blommande vägrenar

Insändare Artikeln publicerades
Insändarskribenten har funderingar kring blommande vägrenar och får svar direkt.
Foto: Arkiv
Insändarskribenten har funderingar kring blommande vägrenar och får svar direkt.

På radions program P1 diskuterades det häromdagen hur viktigt det är att vi inte klipper vägrenarna för det är ett av de få ställen där det fortfarande finns vilda blommor.

Vi har allt färre av våra viktiga pollinerare och därför är det viktigt att behålla våra blommande vägrenar. Det nämndes att det numera är förbjudet att använda bekämpningsmedel för detta ändamål.

I år klarar ju klimatet det mesta men man klipper och besprutar ändå.

Och vad ser jag när jag cyklar ut till bland annat Dalabadet? Vid ena sidan av järnvägsbron har man sprutat bort allt grönt, där det  bland annat växte vackra kungsliljor förra året. Varför besprutar Trelleborgs kommun när det är förbjudet? Och i så fall bara den ena sidan av samma sträcka?

Det pratas och skrivs så mycket om den dåliga luften i Trelleborg, och därför vill man lägga hamninfarten åt öster och bygga en ringväg som ger än fler avgaser. (Men då hamnar de på landet i stället och då berörs inte Trelleborg.) Nationaldagen firades i alla fall med en stor biltävling på gamla Övre. Då spelar avgaserna ingen roll längre.

För att inte tala om den förskräckliga ljudnivån. I flera timmar måste man stänga alla fönster om man bor några kvarter därifrån.

Är det verkligen ett vackert firande av Trelleborg för Sverige på vår nya nationaldag?

Gabriella naturälskaren

Svar direkt: Signaturen Gabriella tar i sin insändare upp problematiken kring skötsel av vägrenar. Intresset för vägkanter och dess växtlighet har varierat över tid. I bilismens barndom på 1930- talet hade anpassning till landskapet stor betydelse vad gäller såväl vägars dragning som skötseln av vägens sidoområden. Så kunde en väg väja för enstaka värdefulla träd eller placeras kanten på en äng i stället för tvärs över ängen. Olika intressenter inom kultur-, natur-, landskapsestetiksområdena var med och påverkade. 1967 koncentrerades vägfrågorna i och med bildandet av statens Vägverk. På 1990- talet kom estetik och vägkanter åter lite mer i fokus. Ett vackra vägars pris instiftades och projektet artrika vägkanter startade 1994. Projektet artrika vägkanter hade tre huvudmål, att identifiera och bevara artrika vägkanter, utveckla artrikedomen längst det svenska vägnätet samt informera allmänheten om arbetet och resultaten. Efter inventering av vägkanterna upprättades skötselplaner för sträckorna, som ibland också skyltades upp.

Medan Trelleborgs kommun oftast sköter vägkanterna inne i staden (undantag väg 9 och väg 108 och väg 101) på ett mer parkartat sätt, så sköter Vägverket, eller Trafikverket som det numera har gått upp i, vägkanterna på landet. Vägkanterna är ofta en tillflyktsplats för den flora som en gång funnits i större omfattning i området i det i dag högexploaterade odlingslandskapet. Och, som signaturen Gabriella skriver så är slåtter vid rätt tidpunkt och röjning ibland viktiga för att kunna bibehålla eller utveckla artrikedomen. Slåtter med uppsamling efter det att örterna vid vägkanten blommat över är kanske den bästa skötselmetoden om målet är artrikedom. Just uppsamlingen är dock inte oproblematisk, då det tyvärr förekommer en del avfall på vägkanten som sedan kan bli svårt att hantera. Vill man minska inslaget av högörter kan flera slåttertillfällen per säsong vara aktuella.

Så till din fråga om bekämpning. Det finns i dag ett antal alternativa ogräsbekämpningsmetoder till gifter, dock kräver i princip alla ickekemiska metoder ett antal upprepningar per säsong. Det kan vara mekaniska metoder, som skyffling och sopning, termiska som hett vatten eller vattenånga eller flamning och biologiska som stimulans av adekvata växter. I och med antal upprepningar så blir metoderna betydligt kostsammare då de kräver fler insatser och därmed mer insatstid.

I Trelleborgs kommuns regi förekommer inte kemisk ogräsbekämpning vare sig vid gator, vägar eller i parker och naturområden. Enda undantaget är punktbekämpning av invansiva arter som björnloka.

Trafikverkets spårförvaltare, tidigare Banverket, har dock tillstånd att kemiskt bekämpa banvallarna i så gott som hela landet, så även i Trelleborg. Visserligen finns restriktionsytor, exempelvis vid plattformar, i känsliga naturmiljöer. I Trelleborg har man tillstånd att bekämpa kemiskt, och det är sannolikt detta som insändarskribenten sett på sin cykeltur. Man skall dock notera, att Banverket totalt sett använder mycket begränsat med gifter och har väl utvecklad teknik med bra precision vid bekämpningen.

Så vi sysslar inte med kemisk bekämpning i Trelleborgs kommun. På några platser jobbar vi tvärtom med just slåtter med upptagning efter blomning för att gynna en ängsflora till fromma också för våra pollinerare.

Artrika vägkanter skyltas ju lite här och var, ganska anspråkslöst med små skyltar. Vid lite research hittade jag i TA den 27 juni 2005 en artikel som beskrev en sträcka vid Nybo gård, strax öster om korset väg 9/Gislöv där man hittat inte mindre än 360 ängnycklar (orkidé) på en sträcka av 300 meter. Sträckan togs in i Vägverket skötselplan för artrika vägkanter. Kanske de blommar just nu?

Mark Huisman

chef Park och natur