Annons
Insändare

Tro på Trelleborg…

I en insändare (den 17 januari) framhåller en näringsidkare sitt missnöje med trelleborgarnas köpvanor.
Publicerad 29 januari 2019
Detta är en insändare i Trelleborgs Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Skribenten minns bland annat Solfjädern.
Skribenten minns bland annat Solfjädern.Foto: Digitalt arkiv/Trelleborgs museum

Men då har han tydligen glömt den kategori som jag tillhör, nämligen gamla pensionärer utan bil. Det är vi som handlar troget i citybutikerna och på torget, och vi är tacksamma för att det fortfarande finns en och annan bänk att vila benen på…

Trött är man däremot på att ständigt bli uppmanad att Tro på Trelleborg. När man som jag är född här i stan för 93 år sedan och har återvänt hit (till en lägenhet) efter många år kan man inte undgå att märka skillnaden mellan nu och då. Bland annat saknar man givetvis den fina strandpromenaden Stenarmen med badplats, Solfjädern och kallbadhuset. Nu är man avstängd från havet, trots att man bor i en sjöstad.

Annons

Det kan hända att Trelleborg är Sveriges näst största hamnstad, men vad har vi invånare för glädje av detta? Luften blir inte bättre av all rök som färjorna släpper ut. Och det eviga tvisteämnet – vägen. Det är nu länge sedan de boende längs Stavstensvägen inte längre kunde ha sina ekor liggande och guppa i trädgårdshörnet. Nu verkar det vara de österut som blir drabbade av vägprojektet.

Trelleborg var en idyll på ”den gamla goda tiden”. Det fanns till och med en gatsopare som samlade in det hästarna lämnade efter sig. Nu kunde det behövas en sådan på grund av allt hundbajs och alla fimpar.

När vi flyttade till Bryggaregatan tänkte vi: ”Vad praktiskt att det finns en stor livsmedelsaffär på samma gata”. Men sedan visade det sig att vi måste gå runt två kvarter för att komma dit, eftersom det på en sträcka inte finns någon trottoar. Vi hade varit tacksamma för en enkel gångbana över ödetomten, men de som bestämmer vinkar kalla handen. Missnöjd är jag också med att bli deporterad till Landskrona när jag för en gångs skull behövde bli inlagd på Trelleborgs sjukhus…

Och när jag går förbi gymnasiet blir jag förvånad över att skolgården blivit parkeringsplats. Var håller ungdomarna till på rasterna nu för tiden? Sitter de någonstans och fikar? På realskolans tid blev vi utkörda på rasterna och hade då möjlighet att röra på benen i friska luften. – och Gröningen, oasen bakom skolan, är också borta. Där spolade man vintertid så att vi kunde åka skridskor där under kriget, när militären lagt beslag på vår fina gymnastiksal.

Trots allt finns det fortfarande saker som är positiva här i stan. Det fina biblioteket till exempel. Och vi uppskattar att det fortfarande finns en lokaltidning, även om den bara kommer ut tre gången i veckan. Och att det tydligen finns en hjärtstartare att tillgå på Trelleborgs Allehanda mellan klockan 11 och 13 vissa dagar känns ju omtänksamt…

Trelleborgare, av födsel och ohejdad vana

Annons
Annons
Annons
Annons