Skolan är samhällets mötesplats framför alla andra
Viktor Sahlin vill ha lugn och ro i skolan. Det vill Söderslättspartiet också, och vi vet liksom Viktor hur det ska gå till. Skolan är samhällets mötesplats framför alla andra. Då vill det till att alla känner till mötesreglerna. Så är det inte i dag. I stället råder i klassrummen ofta oordning i varierande utsträckning. Bara knappt varannan av Trelleborgs grundskoleelever i årskurs 9 har studiero på lektioner enligt Skolinspektionens enkäter (2016). Ja, du läste rätt. Hade detta accepterats på någon annan arbetsplats? Konsekvenserna för individ och samhälle är bedövande, bland annat eftersom en av fem elever inte kvalificerar sig till ett gymnasieprogram.
Anledningen till dessa kunskaps- och arbetsmiljöhaverier står bland annat att finna i vänsterpedagogikens tankar om att elever ska vistas i samma lokal oberoende av förutsättningarna att ta till sig undervisningen. Även de som utövar våld och hotar sina kamrater ska finnas i kvar i salen. På skolsvenska kallas det inkludering, men i praktiken handlar det om en exkludering av barn som skulle må bäst av en lugn avskild miljö. De andra barnen i klasserna tiger, lider och hukar sig.
Vänsterpartierna förespråkar inkluderingsmodellen av ideologiska orsaker, medan högern nickar bifall av ekonomiska skäl med vetenskapligt stöd hämtat från tunna studier från välrenommerade lärosäten såsom högskolan i Borås. Ingen tänker på barnen. Käpphästarna väger tyngre.
Resultatet av allt detta känner vi alla. Sverige, och därmed även Trelleborg, plågas mer än andra skolsystem av sena ankomster och bristande studiero. Kunskaperna är medelmåttiga.
Eftersom den rådande situationen är effekten av faktorer som är bortom kommunal kontroll, kan Trelleborg mest arbeta med symptomen och inte med de underliggande orsakerna. Och det gör vi redan. Trelleborg har välfungerande resursskolor som skänker ro både till de utagerande barn och till dem som annars måste sitta i kaos med hörselkåpor för öronen. Men verksamheten är underdimensionerad. I varje klass finns fortfarande ytterligare två till tre barn som skulle må bäst av en mer skyddad omgivning. Därför ska antalet platser på resursskolorna i Trelleborg ökas. Vårdnadshavare ska kunna ansöka om att deras barn ska få plats på en sådan skola. Vid en sådan ansökan görs en bedömning av elevens behov av särskilt stöd och de elever som har störst behov prioriteras. De kostnader som nu läggs på personliga assistenter i klassrummet kan i stället användas till att anställa lärare på resursskolorna, där den genomsnittliga elevkostnaden är 300 000 kronor. Men vad är priset för en krossad framtid eller en ”värstings” framfart? Så vad väntar vi på? Med Söderslättspartiets förslag finns bara vinnare på lång sikt.
Lars Hemzelius,
Söderslättspartiet
