Insändare

Marknaden är ingen magisk kraft utan de stora och rika aktörernas vilja

Vi behöver ett rejält bostadsprogram i offentlig regi som ser till att det byggs bra lägenheter i god standard och att arbetare med vanliga inkomster har råd med boendet, skriver Dennis Andersson (Kommunistiska Partiet). Bilden är från bygget på kvarteret Sjöjungfrun. Arkivbild: Sara Johari

Lars Kriss skriver i sin ledare (den 28 augusti) om bostadsbristen och framtida bostadsbyggandet. Vi är ganska överens om lägesbeskrivningen även om jag tycker att Lars Kriss tar lite väl lätt på de svåra problem som människorna i inflyttningskommunerna tvingas stå ut med. Men efter det stannar alla likheter och gemensamma slutsatser.

Det blir nästan lite ironiskt när Lars Kriss klämmer ur sig att hyresgästföreningen min själ är ett särintresse för att sedan helt ansluta sig till Folkpartiets senaste utspel om fria marknadshyror och mer marknad på bostadsområdet. Vad är marknaden om inte ett särintresse? Lars Kriss lever så högt upp i det blå att han glömt att marknaden inte är någon magisk kraft utan just de största och rikaste aktörernas vilja.

Den nyliberala politiken som förts i detta land av både röda och blå regeringar har redan slagit sönder den sociala bostadspolitik vi tidigare haft. Just nu har vi stor bostadsbrist, förfallna bostadsområden, skyhöga vinster för hyreshusägarna och en avsaknad av nybyggande. Jan Björklund svar på redan detta är mer marknadsanpassning och mer bostadssegregation.

Jag har inga problem att välja sida när Jan Björklund föreslår fri hyressättning vid nybyggnation, borttagande av bruksvärdesprincipen, bättre möjligheter att ta ut skyhöga hyror för andrahandsuthyrare plus att lätta på skatten för tjuvaktiga beteenden. Folkpartiet vill också ge mer makt åt byggherrarna vid bygglov och planering plus att ge sig på strandskyddet. De rika skall kunna bygga sina slott vid sjö- och havsnära område som då blir privatägda. Vi i Trelleborg, som hoppas komma närmare havet och kanske få gå längs en vacker strandpromenad på båda sidorna hamnen, kommer kanske bara få se höga staket och stora lyxbåtar vid bryggorna som sticker ut från tomterna.

Mer bidrag och frihet till de rika löser ingen bostadsbristen, det skapar bara en ännu mer orättvis bostadsmarknad. Sverige behöver återupprätta en socialpolitik för boendet. Det skall vara en rättighet att ha någonstans att bo och vanliga folk skall ha ett bra boende till en rimlig kostnad. Därför är det bra att regeringen äntligen gör lite för detta. Men ett investerings- och renoveringsstöd på 4,2 miljarder per år är inte mycket. I början av 1990-talet spenderade vi 25-30 miljarder på bostadspolitiken.

Vi behöver ett rejält bostadsprogram i offentlig regi som ser till att det byggs bra lägenheter i god standard och att arbetare med vanliga inkomster har råd med boendet. Visst skulle det kosta, men det finns pengar. Sedan miljonprogrammets dagar har Sverige blivit mycket rikare. Jag kan lova att de pengarna inte har hamnat hos de sjuka, arbetslösa heller hos pensionärerna. De pengarna finns nu i fickorna på de rika som Jan Björklund och Lars Kriss vill ge ännu mer med sina förslag på bostadsmarknaden.

Friare hyror ökar rörligheten säger Lars Kriss. De fattiga får flytta ihop i allt mindre och sämre bostäder och dessutom betala mer för det. Den rörligheten vill jag inte ha; Leve hyrestaket!

Svar direkt: Dennis Andersson skriver det själv: Den rörligheten vill jag inte ha. Han vill hellre bevara den "hyresmarknad" som har kollapsat av osunda regleringar, än att göra det möjligt för fler att få egna kontrakt. I vanlig ordning försöker Kommunistiska Partiet ge intrycket att man står på låginkomsttagarnas sida. I själva verket skyddar man ett privilegiesystem för välavlönade hyresgäster.

Lars Kriss