Låt oss riskminimera genom att lita till den representativa demokratin
Du förklarar nämligen inte varför du vill att Sverige ska ha en folkomröstning om EU-medlemskapet. En sådan hade vi ju redan 1994 och då deltog hela 83,3 procent av de röstberättigade, det vill säga ”Folket”. Du menar väl inte att Sverige ska folkomrösta om medlemskapet vart 25 år? I så fall kanske vi ska folkomrösta om Sverige ska ha kvar högertrafiken också. Den minns du att vi folkomröstade om redan 1965, och inte mindre än 83 procent ville då stanna kvar i vänstertrafiken (!). Ändå beslutade politikerna att vänstertrafiken var obsolet. Gott så!
Om medlemskapet i EU skriver du att ”Hela svenska folket kommer att få en möjlighet att rösta i denna viktiga fråga. Detta kallas för demokrati.” Visst! Så är det, men det betyder inte att det är odemokratiskt att låta den representativa demokratin fatta besluten. Det gör våra politiker i Riksdagen och för det betalar skattebetalarna vardera riksdagsledamot 65 000 kronor per månad. Ledamöterna bör utnyttjas i första hand.
Folkomröstningar har nämligen speciella problem som den representativa demokratin inte har, nämligen:
1. Att entydigt kunna formulera omröstningsfrågan (jämför med kärnkraftsomröstningen 1980), liksom vem som ska ansvara för formuleringen.
2.. Att i det fall att folkomröstningsresultatet går någon emot kan vederbörande inte utkräva ansvar hos någon; det gör vi däremot vart fjärde år i de allmänna valen då vi går till rätta med de partier vi röstat på men som inte infriat vallöftena.
3. Att folkomröstningar antingen kan vara bindande eller rådgivande och vem som ska besluta det?
4. Folkomröstningar är synnerligen dyra för skattebetalarna.
Som bekant utkom nyligen en bok i USA som avslöjar hur anställda i Vita huset har till uppgift att ”skydda Trump mot Trump”. De ska bland annat rensa hans skrivbord från de värsta avarterna av hans impulser.
Då efter en folkomröstning alltså folket aldrig kan utkräva ansvar av sig självt skyddar man ”folket mot folket” genom att låta den representativa demokratin verka. Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson refererar just till detta ansvarsutkrävande då han ordrikt beskriver vådan av Sveriges medlemskap i EU. Han har rätt i att vi inte kan utkräva ansvar av fransoser, italienare, belgare med flera för EU-besluten. Lika rätt är det motsatta, alltså att fransoser, italienare, belgare med flera inte kan utkräva ansvar av svenskarna. Men varför vill då Jimmie Åkesson ha en folkomröstning som vare sig han eller någon annan kommer att kunna utkräva någons ansvar för? Varför är ansvarsutkrävandet bara aktuellt i det ena fallet och inte i det andra, undrar jag. Tankarna är uppenbarligen inte färdigtänkta och då blir de, som här, inkonsekventa.
Om min text känns formell eller rent av besserwisseraktig så är det bara för att jag alltid tar dig, Sven-Gunnar Berglind, på stort allvar. Det är du nämligen värd. Förhoppningsvis blir du glad av att få respons på dina insändare. Låt oss slutligen enas om att slippa en ny folkomröstning om rusdrycksförbudet från 1922. Då valde nämligen 49 procent av de röstberättigade förbud och följaktligen bara 51 procent för frihet från förbud. Det var knappt den gången, som synes. Låt oss därför riskminimera genom att lita till den representativa demokratin – så länge vi får ha den.
Stephan Bladh
