Julproblem på gården Holmstock

Konstiga tider nu, alla ska var med och bestämma om allting. Jag hade en anställd en gång, som sade när det blev för mycket bråk i drängkammaren; Kamrater, någon djävla ordning får det va! Det får man ju hålla med om, men det var också det enda jag gillade med honom. Nä, nu får jag ut och jobba på gårdens fält, jag har på sistone fått många barnbarn, så det är bara att gå vidare, nu ska jag ut och vända betblad.

Tupparna i hönshuset kom inte överens om hur julhelgen skulle firas, och ändå hade de röstat om det i demokratisk ordning. Den stora tuppen med stor röd kam, kan inte sprätta tillsammans med den mindre tuppen som har mindre kam, den är mörkblå och lite bredare. Han gal om morgnarna, så högt att de andra hönsen håller på att ramla ned från sina sittpinnar. Tupparna sprätter skit på varandra dagarna i ända, båda vill samla de flesta hönsen i sin flock.

Båda har en favorithöna som ska fördela äggen. Den röda tuppens höna vill att alla ska ha vars ett ägg, medan den blåkammade tuppens höna tycker att man ska ge till dem som redan har ägg. Så kan de ruvas och det blir kycklingar som kan ta över när de gamla värphönsen ska få pension.

Från gården ser den gamle gårdshunden Liban något som smyger ute på fälten, något rött lurvigt med yvig svans. En räv som gör en rejäl högersväng, innan den kommer in på gårdsplanen. Det är en rödräv som gör entré. Gårdshunden som också är bevakningshund i Hemvärnet med korprals grad och chef för utbildningen av unghundar i försvaret, han är misstänksam till en början. Men räven pratar vänligt och plirar med sina vackra gröna ögon och snart är de vänner. Räven tycker att det inte är någon ordning i bondens hönshus, så han föreslår att de ska jobba tillsammans för bättre ordning och fler ägg att fördela. Tillsammans går de in i hönshuset för att tala tupparna tillrätta och visa hur hönshuset i fortsättningen ska styras. Den röda tuppen vill att det ska vara som förr, ingen nyordning här, det drabbar bara de gamla hönsen, som ändå gör sitt bästa för att bonden ska få sina ägg.

Den blå tuppen blir fort vän med både räven och hunden, han tycker också att de ska tänka i nya banor. Det är lite unket här tycker jag, säger han. Vi flyger över nätet och plockar lite säd på fälten runt omkring. Men vargen då? Är du inte rädd för vargen? –Nä, honom ska vi hålla kort, på avstånd, tillsammans kan vi bilda en bra allians. Vi ska dessutom gå med i OTAN, det är en allians med alla gårdarna, om försvar för gårdarnas självständighet från björnen, och så ska vi ha jättemånga poliser. De finns på hyllan. På varuhuset i stan finns det papperspoliser i naturlig storlek, som också kan avskräcka brottslingar, som vill ta våra ägg. Det kan bli en bra förstärkning. Det är bra, tycker den vackra blå pärlhönan som han har bredvid sig på sittpinnen. På fältet ser de vargen envist stå och yla; Ska bli större, ska bli större och många fler! Men avståndet till makten i hönshuset är fortfarande långt borta. Honom ska vi inte ha något med att göra sade den nybildade alliansen. Det är det enda förhandlingsdelegationen i hönshuset hittills kommit överens om.

De är överens om att tillkalla trollkarlen från gården intill. Han ska göra fyra försök att ställa allt tillrätta här, annars blir det extraval i hönshuset.

Ni är hopplösa sade räven, när jag kommer tillbaka vill jag själv bestämma i hönshuset, det blir bäst så, tycker jag. Flest är inte bäst alltid! Den trogne gårdshunden Liban nickar inställsamt, nu med en något lägre svansföring. Tror vi firar jul först, sen får vi se vad trollkarlen kan åstadkomma.

God jul önskar

Gåke

Trelleborg i julmånaden 2018