Annons
Insändare

Distriktssköterska: Ensamhet förödande för den mänskliga själen

I Trelleborgs Allehanda från den 21 Februari 2019, kunde vi ta del av att socialnämnden i Trelleborg nu tvingas spara 59 miljoner kronor.
Publicerad 21 mars 2019
Detta är en insändare i Trelleborgs Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Den stimulans och gemenskap som träffpunkterna Akka och Gröningen ger äldre, snarare sparar pengar än kostar, skriver skribenten.
Den stimulans och gemenskap som träffpunkterna Akka och Gröningen ger äldre, snarare sparar pengar än kostar, skriver skribenten.Foto: Janerik Henriksson/TT

Förvaltningens förslag var då bland annat att stänga träffpunkterna Akka och Gröningen, detta i besparande syfte.

Nu valde socialnämnden att inte ta beslut i frågan, utan att utreda detta ytterligare.

Annons

Undertecknad har arbetat som distriktssköterska i över 30 år, under mitt yrkesliv har jag arbetat inom olika sektorer i vårt samhälle och mött patienter stora som små i olika skeden i deras liv.

I min profession ingår att ha fokus på varje människa och att se med det ”vida ögat”, detta för att förstå och försöka hjälpa varje person utifrån deras speciella behov och att se hur varje person interagerar och har sin plats, finner trygghet och tillväxt i vårt samhälle

I dag sätter vi stort fokus på den äldre människan och de multisjuka. Rent statistiskt står vi inför en kraftig ökning av dessa två grupper i vårt samhälle.

Många tankar och planer finns för att möta detta. Inom bland annat Regionen försöker man att underlätta kontaktvägarna för de äldre, öppna äldrevårdsmottagningar med generösa telefontider samt längre mottagningstider.

Alla som arbetar inom vården vet att ensamhet och stillasittande/inaktivitet är förödande för den mänskliga hjärnan, kroppen och själen.

Vi möter en verklighet där fler lever ensamma, anhöriga och barn bor allt oftare längre bort. Teknikutvecklingen i samhället kan också den göra att man som äldre kan känna sig allt mer ensam och i vissa fall isolerad.

Tillgängligheten till allmänna kommunikationer kan minska dels beroende på var man bor eller på grund av att den allmänna fysiken sviker.

Stimulans och gemenskap i vardagen är av yttersta vikt för att bibehålla funktioner och finna glädje i livet. Utan detta ser vi att risken ökar för demensutveckling, olika former av beroenden, ökad suicidrisk och framför allt en ökad sjuklighet.

Allt detta leder, förutom det personliga lidandet, till kraftigt ökande kostnader för samhället.

Under mina 30 år i arbetet med äldre, ser och upplever jag att vi är allt fler som aldrig har tid. Idag är vi allt färre som är  engagerade i samhället och i olika föreningar. Plattformar för social gemenskap som tidigare fanns på många ställen monteras allt oftare ner. Samhällets insatser är idag starkt tidsbegränsade och jag möter ofta orden -alla har så bråttom, jag behöver bara prata men ingen har tid.

Annons

Jag hoppas att mina tankar kan tillföra något i debatten och i den fortsatta utredningen från politikernas sida.

Varför inte arbeta för att aktivera dessa befintliga plattformar till ytterligare bättre funktioner, stimulera och utöka den uppsökande verksamheten, arbeta för en ökad social gemenskap.

Då sparar man pengar enligt mitt sätt att tänka.

Maria Wallberg, distriktssköterska

Annons
Annons
Annons
Annons