Insändare

Demokratier har utvecklats genom civil olydnad

Insändare Artikeln publicerades
Aktivisten Elin Ersson avbröt en utvisning till Afghanistan genom att stoppa ett plan som skulle flyga från Landvetter.
Foto: Björn Larsson Rosvall / TT
Aktivisten Elin Ersson avbröt en utvisning till Afghanistan genom att stoppa ett plan som skulle flyga från Landvetter.

Skribenten svarar ledarredaktör Carolin Dahlman och kommenterar en ledartext om aktivisten Elin Ersson som stoppade en utvisning på ett flygplan.

Först. Tack Carolin Dahlman för ditt svar på min insändare den 31 juli. Alltid trevligt med respons på det man skriver. Eller vad tycker du? Men oops. Jag trampade tydligen på en öm tå. Inte meningen. Men nu vet vi att du gått ut gymnasiet.

Jag står också på individens sida och önskar alla samma möjligheter att utvecklas och leva ett rikt och bra liv i ett stabilt och demokratiskt samhälle. För att nå dit behövs, tror jag, ibland det allmännas stöd. I sammanhanget är musik och idrott, som jag nämnde i min förra insändare, småsaker. Och det är klart att det alltid kommer att finnas människor som skapar musik och idrottar utan kommunala musikskolor och ideella idrottsföreningar. Men tänk så många fler som får chansen att prova på tack vare dessa. Det finns inget svagt i det. Och den synpunkten behöver inte vara politisk. Vänster eller höger. Den är bara medmänsklig.

Det finns de som påstår att vi utvecklat demokratier till vad det är tack vare det vi ibland kallar civil olydnad. Till exempel aktioner som ledde fram till den kvinnliga rösträtten. I Sverige, England och på andra håll. Rosa Parks, en svart kvinna, som i USA vägrade resa sig och lämna plats för en vit man på en buss. Det finns många fler exempel. Angående din text på ledarsidan den 28 juli, har jag inte fakta i målet gällande den man som skulle utvisas från Sverige då Elin Eriksson ”stoppade” ett flygplan. Det kanske var fel av henne. Men som du själv konstaterar fungerar inte Sveriges flykting/invandringspolitik så bra.

Ponera att beslut om utvisningen i så fall tagits på felaktiga grunder, det har hänt förr, och mannen verkligen avrättas om han kommer tillbaka till sitt hemland. Då är ett försenat flygplan ett billigt pris för hans liv. Poängen med mitt resonemang handlar inte så mycket om just Elin Erikssons agerande, utan mer att jag vill belysa att man inte alltid kan, som du tycker, ”använda pennor och plakat om man är missnöjd med något i en demokrati”.

Och till sist måste jag kommentera din fördomsfulla inledning på ditt svar . ”Herr Piraten”? Har du aldrig hört talas om kvinnliga pirater? För du kan väl inte veta om jag är kvinna eller man. Eller?

Piraten

Svar direkt: Civil olydnad kanske passar i diktaturer, men vi lever i en utvecklad demokrati. Jag är varken för att folk bränner ner moskéer, startar aggressiva medborgargarden eller fritar personer som har utvisats i demokratisk ordning. Jag har svårt att se det positiva i att någon i ett så civiliserat samhälle som vårt går vid sidan om och gör som hen vill.

Sverige har en reglerad invandring och det finns flera möjligheter att överklaga. Jag skulle säga att den som fritar samtliga som får nej för att det kanske, kanske, kanske skulle ha gått fel kommer att ha fullt upp. Och det kommer att kosta stora summor för oss andra. Jag har tillit till Migrationsverket och om det i enskilda fall gått snett får man ju klaga på det.

Nu räddade Erson en annan man än den hon tänkt frita, och den typen av slumpartat beteende skulle faktiskt mest skapa kaos om fler ägnade sig åt det.

Huruvida Piraten är en man eller kvinna är ju oklart; det är alltid komplicerat att tala med personer som inte är lika öppna som jag med namn och kön. Jag ber om ursäkt om jag kränkte dig.

Carolin Dahlman

politisk redaktör