Busschauffören är en förlängd föräldraarm
Som boende i en stad eller för den del en by där skolan är nära följer du ditt mindre barn till skolan varje dag och hämtar barnet efter skoldagens slut. Vi hade det så innan när vi bodde i stan. Så flyttade vi ut på landet i slutet av 2013 (utanför Anderslöv) och barnen skulle åka skolbuss till Väståkraskolan. Första gången de då relativt stora barnen ( tio och tolv år) åkte iväg kändes det som om jag skickade iväg dem över prärien.
Bussåkandet blev snabbt en vana och barnen pratade varmt om de olika busschaufförerna på de olika linjerna. Varje morgon var och är det alltid samma chaufför och på eftermiddagen är det olika linjer beroende på när man slutar men alltid en och samma chaufför som kör sin linje. Jag var snabbt lika trygg med skolbussarna som barnen var.
Efter 1,5-års bussåkande var det dags för lillasyster att börja förskoleklass. En liten tjej som inte ens fyllt sex år. Då märkte vi ännu mer hur fantastiskt det är med samma trygga chaufför hela tiden. Hur fantastiska chaufförerna är mot barnen och hur väl de lär känna barnen. Busschauffören är en förlängd föräldraarm som ser till att det finaste vi har kommer tryggt till och från skolan. Inget barn blir avsläppt på fel ställe, ingen blir frånåkt och skulle något barn glömma att gå av så blir det antingen påmint eller så kör bussen tillbaka till rätt ställe.
Att slå i sönder detta för att spara några kronor, oklart hur många, verkar helt befängt. Att integrera skolbusstrafiken i linjetrafiken fungerar inte med små barn. Det finns ingen chaufför som kör samma linje varje dag vid samma klockslag och som kan engagera sig i barnen så det bli rätt. Inom vissa områden, till exempel där vi bor, finns ingen linjetrafik. Vi har nästan lika långt till hållplatsen som till skolan. Hur löser man det då?
Om man skall lägga ut det på entreprenad finns det väl bara en större intressent och deras bussar har konstaterats undermåliga vid flera tillfällen.
Att slå i sönder detta fantastiska och trygga skolbussystem är fel. När man gör det för att spara lite pengar blir det ännu värre. Är inte barnens trygghet värd de här kronorna extra? Sen är frågan hur mycket man egentligen sparar. Föräldrar som inte är trygga med sättet barnen kommer till och från skolan på börjar skjutsa sina barn. Då blir det ännu mer rörigt utanför skolorna på morgonen. Risken för olyckor ökar.
Fler bilar som kör påverkar miljön. Barn som inte är trygga blir lättare sjuka och det kostar när föräldrarna inte kommer till arbetet.
I dessa snötider som varit ser man också hur värdefullt det är med våra duktiga chaufförer. De känner varenda kurva och raksträcka och vet precis när man kan och inte kan köra där. För allas skull hoppas jag att kommunen tänker efter väldigt noga innan man slår sönder något så bra som våra skolbussar.
Ulrika Fors
Fröjdenborg
