Ifrågasätt Goraklets (Al Gores) klimatreligion!

Att det skulle råda samstämmighet i forskarvärlden om växthushypotesen är en osanning, som sprids av både politiker och massmedia. Antagandet är i själva verket konstruerat av ett femtiotal personer inom den unga och outvecklade klimatologin med databeräkningar som bas utan tillräcklig verklighetsanknytning. Det finns inga klara bevis för att det skulle föreligga ett samband mellan från dagens nivå stigande koldioxidhalt och högre temperatur. Den japanska energikommissionen har liknat FN:s datoriserade klimatmodeller vid gamla tiders astrologi.

I stort sett hela mediaetablissemanget, TV, radio, tidningar, etc, följer flockmentaliteten i klimatfrågan och har lämnat Einsteins devis det är viktigt att aldrig sluta ifrågasätta. Journalister i allmänhet förmedlar inte längre en saklig och värdeneutral rapportering. Tidningarnas debattredaktörer sviker sin uppgift att publicera inlägg som ifrågasätter vad som anses politisk korrekt. Lars Bern och Maggie Thauersköld, båda tillhörande Stockholmsinitiativet, har gett ut en högst läsvärd skrift Chill-out sanningen om klimatbubblan. Författarna har minutiöst analyserat FN:s klimatrapporter och Al Gores obekväma sanning. Boken finns att låna på Trelleborgs Stadsbibliotek, som har en allsidig samling litteratur belysande klimatfrågan.

Under de senaste 800 000 åren har nedisning varit jordens normala tillstånd. Istiderna har avbrutits av kortare mellanperioder på 10-20 000 år. Vi befinner oss i en sådan s.k. interglaciär period. Den senaste istiden slutade för 11-12 000 år sedan och temperaturen började stiga. Värmen i norra Europa var som högst för 7-8 000 år sedan, troligen en eller ett par grader varmare än idag. I detta perspektiv framstår en ny istid som ett större hot än någon eller några graders uppvärmning.

Klimat och temperatur har varierat de senaste millenniet. Efter ha varit svalt och fuktigt under 500-talet började en varm period kring år 900, den s.k. Medeltida Värmeperioden. Det blev åter kallare kring 1300-1400. De tillfrusna Bälten 1658 möjliggjorde Karl X Gustavs erövring av Skåne. Den s.k. Lilla Istiden varade ända fram till mitten på 1800-talet. Temperaturstegringen, mindre än 1 grad senaste seklet, har inte skett i jämn takt. Ungefär 30-åriga kalla och varma perioder har avlöst varandra. 1880-1915 kall fas; 1910-1945 varm fas; 1945-75 kall fas; 1977-98 varm fas; (2000-2030 kall fas??; 2030-2060 varm fas??). Den globala medeltemperaturen har inte stigit alls sedan början på 2000-talet.

Det kan inte beläggas att klimatförändringen sedan mitten på 1800-talet är något annat än naturliga variationer. Klimatpåverkan från naturliga faktorer är underskattade. De magnetiska aktiviteterna i solen uppträder med en 11-årig variation, den s.k. solfläckscykeln. Ökad solaktivitet förstärker magnetfältet med minskad molnbildning och högre temperatur som följd. Omvänt ökar vid låg solaktivitet den kosmiska strålningen med ökad molnbildning och lägre temperatur som konsekvens. Mängden solljus påverkas vidare av variationer i jordens eliptiska bana (cykel på ca 100 000 år), jordaxelns lutning (cykel på ca 41 000 år) och jordaxelns riktning (cykel på 26 000 år). Kombinationen av cyklerna innebär olika uppvärmning på olika tider på året på olika platser.

Vetenskapliga bevis för en skenande temperaturstegring saknas. Koldioxid är livets gas. Allt levande är beroende av koldioxid. Rikare tillgång till koldioxid ger större skördar och krympande ökenområden. En måttlig temperaturhöjning är fördelaktig. Var ligger moralen att på osäkra prognoser implementera stränga regelverk? Fokuseringen på begränsning av koldioxidutsläpp med åtgärder till enorma kostnader och minimal effekt på klimatet och sannolikt negativ effekt på miljön torde vara den största äventyrligheten i mänsklighetens historia vid sidan om krigen. Detta sker då insatser borde prioriteras på lösbara problem som t. ex. vattenförsörjning, avloppshantering, luftföroreningar, giftutsläpp, sjukdomar som malaria, effektiva energikällor och undervisning för miljoner analfabeter. I stället för att försöka bromsa klimatförändringen borde långsiktiga investeringar av denna natur främjas och handelsutvecklingen med länder under utveckling utökas.