"Är barn i särskolan ovanliga barn, eller bara helt vanliga barn med behov av extra stöd?"

Föräldrar vill inte sätta sina barn i särskolan...

Varför kan man undra. En av anledningarna framgår i artikeln - elever har blivit placerade i särskolan på felaktiga grunder. Har föräldrarna fått riktig information om vad särskolan är, vem den till för eller...?

Av vilken/vilka anledningar har eleverna placerats i särskolan? Min teori i när det gäller felplaceringarna är att ”den vanliga” skolan inte haft resurser att hjälpa dessa elever med deras problem. Men jag är ingen expert – jag är bara en enkel mamma.

En enkel mamma som kan konstatera att placeringen av min dotter i särskolan är ett av de bästa beslut jag har tagit. Äntligen fick min dotter den uppmärksamhet och hjälp hon behövde då och fortfarande behöver. Hon blev sedd för den hon är. Det var personal där som aktivt valt att arbeta med barn med särskilda behov. Under åren på dagis fick dagiset extra pengar för att ha möjlighet att ge min dotter en resursperson. En resursperson som var knuten till henne, sedan blev det att resurspersonen blev en resurs för hela gruppen för att till sist bli en resursperson till hela dagiset. Ni kan tänka er vilken ”hjälp” min dotter fick då. (Då togs beslut om för tidigt skolstart.)

Det var en fröjd att se min dotter när hon började skolan, hon växte och blev en helt annan person. En person som var glad och nöjd. En person som satt och väntade på sin skolskjuts varje morgon och med stor glädje åkte hemifrån 1 timme och 20 minuter innan skolan började.

För att ha rätt att gå i särskola så krävs det att kommunen gör vissa utredningar, en pedagogisk, en psykologisk, en medicinskt och en social utredning.

- Den psykologiska ska avgöra om barnet/ungdomen har en utvecklingsstörning.

- Den pedagogiska ska avgöra om barnet/ungdomen har förutsättningar att nå kunskapsmålen i grundskolan.

- Den medicinska ska ge en bild av barnets/ungdomens hälsa och bör så långt det är möjligt klargöra medicinska orsaker till barnets svårigheter.

- Den sociala syftar till att komplettera underlaget och visa om barnets/ungdomens svårigheter kan ha orsaker utanför skolan som påverkar möjligheten att lära och klara skolarbetet.

Ett kriterium för att någon ska klassas som utvecklingsstörd är att IQ uppmäts till under 70 på minst ett välnormerat begåvningsinstrument.

Ett andra kriterium är att personen i fråga ska uppvisa brister i eller nedsättningar i adaptiva funktioner inom minst två viktiga livsområden. Det vill säga att personen ska ha svårt att hantera och anpassa sig till normala krav i sin vardag, till exempel sköta sin hygien, sköta skolgång eller ha ett fungerande socialt liv.

Det tredje kriteriet är att personen i fråga uppvisar tecken på utvecklingsstörning innan arton års ålder.

Särskolan är sedan uppdelad i två skilda skolformer – grundsärskolan och träningsskolan

Att man från bildningsnämndens sida kan tro att personalen i den ”vanliga skolan” kan ta hand och bemöta de elever som behöver gå i särskolan är helt galet. Runt om i vår kommun finns det elever som har behov av extra stöd, men för den skull inte ska placeras i särskolan, som inte får det. Bland de elever i min dotters klass finns personer som behöver hjälp med en så enkel sak som ett toalettbesök eller ta av och på ytterkläder – vilken fröken/lärare vill (har tid att) hjälpa till med detta?

Man har i Trelleborgs kommun satt elever i särskolan som inte uppfyller kraven på placering i särskolan. Kan hända att eleverna har varit stökiga i ”den vanliga” klassen – men har man tagit reda på den verkliga orsaken till stökigheten? Det tror inte jag – utan man har valt den enkla vägen – in med honom/henne i särskolan så slipper vi kostnaden för vad det extra stödet skulle kosta.

Jag ryser i hela kroppen när jag tänker på att min dotter skulle vara tvungen att tillbringa sina skoldagar ihop med ”vanliga barn”. Man behöver inte vara någon Einstein för att begripa att hon inte skulle trivas. Tänk att varje dag gå och må dåligt, aldrig få vara bäst på något utan alltid vara den som är annorlunda. Acceptansen för denna grupp har blivit bättre med åren men vi har absolut inte nått så långt att dessa får vara med på sina villkor överallt. Fördomarna och okunskapen finns kvar, tyvärr.

När nu eleverna med särskilda behov ska placeras ut på alla skolor runt om i kommunen så kan säkert de allra flesta förstå att resurserna inte kommer att räcka till. De räcker inte till i dagsläget.

Så till er föräldrar som väljer att låta ert barn/ungdomar gå kvar i ”den vanliga” skolan när ni blir erbjudna en särskoleplats. Tänk er för väldigt noga. Tänk på vilken tjänst eller otjänst ni gör ert barn/ungdom när ni väljer. Kan ni garantera ert barn/ungdom att kommunen/skolan tillhandahåller de resurser som behövs? Se till att ordentliga utredningar görs. Jag vill inte att elever som inte hör hemma i särskolan ska vara där. De ska vara i ”den vanliga” skolan och få den hjälp de behöver där.

I artikeln står det att följden blir att allt fler barn med särskilt stöd ökar i ”de vanliga” skolorna. Vi läser ständigt att skolorna inte har de pengar som behövs – tror ni att det finns mer pengar nu? Vem tror ni kommer i kläm när pengarna ska fördelas?

En ordentlig konsekvensanalys för att ta reda på hur det ökade behovet av extra stöd kommer att kosta måste göras och göras nu. Tråkigt nog så ville inte majoriteten i nämnden detta utan de vill vänta och se! På vems bekostnad?

Särskolan är fantastisk. Personal som vill arbeta med barn/ungdomar med särskilda behov, personal som kan arbeta gemensamt mot samma mål. Att vara ensam på en skola och försöka se till resurserna ges till den/de som behöver är ingen lätt uppgift.

Samlad kompetens – i stället för en här och där.

PS: Jag gillar inte att skriva den vanliga skolan men väljer att skriva så eftersom det är så den benämns i artikeln – för vilken skola är egentligen den vanliga? Är barn i särskolan ovanliga barn, eller bara helt vanliga barn med behov av extra stöd? DS