Den gamla goda tiden…

Det var väl ett sätta att markera att man var missnöjd med de nya ordningarna och tyckte att saker och ting inte motsvarade vad man var van vid sedan tidigare.

Förmodligen blev uttrycket vanligt när det svenska samhället i mitten och slutet av 1800-talet genomgick mycket stora förändringar.

Landsbygden avfolkades och städerna växte och man såg säkerligen sin uppväxt i en lantlig harmoni som den gamla goda tiden. Trots att landsbygdens folk tyngdes under oerhört hårda villkor, som vi idag knappast kan föreställa oss.

I skuggan av det första världskriget kunde många drömma tillbaka till den gamla goda tiden under det tjugonde århundradets första decennium och ändå var det präglat av så mycken orättvisa.

Själv har jag upplevt hur man på 1930-talet talade om det föregående årtiondet som den gamla goda tiden. Det var det kanske för några, men för de flesta en kamp för brödfödan.

Det glada 20-talet hörde man omnämnas som den gamla goda tiden långt efter andra världskrigets slut och ibland fick 30-talet med sina första antydningar till sociala reformer också denna nostalgiska benämning.

Allt eftersom århundradet närmade sig sitt slut längtade många tillbaka till 60-talet, för det var för de flesta den gamla goda tiden, då välståndet ökade och framtidsförhoppningarna såg ut att gå i uppfyllelse.

Men det man hoppats på dröjde och slutade i 80- och 90-talets ekonomiska kris. Den ljusa framtid som låg utstakad för folket blev en stressfylld tid med oro på arbetsmarknaden och med ekonomisk och politisk instabilitet

Millenniumskiftet kom och man spekulerade vilt. Antingen går världen under eller så blir det mycket bättre. Men inget särskilt hände utan rufflaresamhället utvecklades i rasande takt.

Trots tidningars och radions dokumentation om de gigantiska missförhållandena, där politikers välmenande tankar om ideellt personligt åtagande förbytts i skrupulöst vinstmaximerande entreprenörers med skattepengar välfyllda fickor.

Vi behöver en nyordning, men var finns de politiker som vill eller helt enkelt kanske har förmågan att åstadkomma denna folkvilja? Den skarpa kritiken tystar man ner och säkert går direktiv ut om att tiga ihjäl frågan.

Mitt i eländet kommer årsskiftet och efter Nyårsdagen lunchnyheter framträder i radions P1 Bodil Malmsten med sitt vinterkåseri.

Hela hennes en och en halv timme långa program är som ett välformulerat poem av högsta litterära kvalitet, men ändå så lättfattat och förståeligt.

Det borde gå i repris minst en gång i månaden året ut och dessutom vara ett ständigt återkommande inslag i utbildningen av politiker, antingen det är vid folkhögskolor eller vid samhällsvetenskapliga fakulteter

Gud give att det kommer att finnas en plats för henne i vår akademi. Hennes analyser om dagens tillstånd i det svenska samhället och hennes tankar om nuet och framtiden gör att man faktiskt kan tro på att våra barnbarnsbarn en gång kommer att säga om det nya året 2012 att det var den gamla goda tiden och den fortsatte och fortsatte och fortsatte...