Ännu en besparingsmetod?
Till exempel har motorn knarrat vid höjdändringar. Hen som använder mig som sovplats är rörelsehindrad och har hjälp av hemtjänst bland annat vid sänggående och uppstigning. En inrättning som tycks vara i totalt sönderfall.
Det praktiska arbetet utförs av en mängd ”arbetsbin” som sliter under tidspress eftersom det gäller att bli färdig med varje arbetsinsats inom den tid som beräknats åtgå. Tiden kan kontrolleras via arbetsbinas telefoner (det vill säga arbete med stämpelur hela arbetsdagen eller kvällen). Allt för att det råder sparbeting i kommunen.
Varken vårdtagare eller personal vet vem som skall vara på vilken arbetsplats nästa dag. Ett ypperligt sätt att skapa total förvirring hos såväl vårdtagare som personal. All tillgänglig forskning talar om vikten av kontinuitet!
Måndagen den 15 juli mådde jag jättedåligt och höll på att rasa ihop. Enligt hemtjänstpersonalen som var på plats blev jag sned i stativet. På något sätt hjälptes personal och livskamraten åt att rätta till mig. Livskamraten ringde omgående på morgonen ansvariga för att felanmäla. Naturligtvis svarade en automatisk röst. Livskamraten berättade för den automatiska rösten vad som hänt och påtalade att ärendet var akut. Först efter lunch fick vi återkoppling att en arbetsorder för översyn av mig ska lämnas in. Ännu har ingen avhörts.
Gissa om hen som skulle sova i mig natten mellan den 15 och 16 var orolig?
Sömnen blev därefter.
Brukaren av mig funderar över om förfaringssättet är en uttänkt besparingsmetod. Nästa gång jag faller ihop så kanske brukaren kläms ihjäl. Då får ”arbetsbina” en person mindre att sköta och ytterligare pengar kan skjutas till socialtjänsten maffiga organisation som lär kosta en del?
Vårdsängen Sängoalla
