Schlagerglamour mitt i krisen
Hela regionen har rustat för de folkmassor som räknas besöka tävlingen, känna av evenemanget och hajpa upp sig över lördagens stora final som skall kora årets vinnare i Eurovision Song Contest.
I Malmö har staden pyntats med maskotfjärilar, Skånetrafiken satsar på specialbiljetter för att underlätta resandet, och tv-jippot kommer sätta hårt tryck på den skånska infrastrukturen.
Många stockholmare blev upprörda när det blev klart att eurovisionsfestivalens stora final skulle sändas från Malmö och inte från någon av arenorna i deras region. Att ”alla kommer att bo på hotell i Köpenhamn, Sverige förlorar potentiella intäkter” har varit en vanlig invändning mot placeringen utanför huvudstaden. Ett smula kortsiktigt argument med tanke på att eventet sannolikt samtidigt lär locka fler danskar till Malmö, och är fantastisk marknadsföring. Få platser på jorden slår ett solvarmt Skåne i maj.
Även om schlagern kanske mest framstår som ett glättigt färgglatt jippo är det i allra högsta grad politik. Den ekonomiska kris som drabbat Europa de senaste åren är långt från över, och flera av de länder som deltar har odemokratiska statsskick. En av torsdagens semifinalister, Vitryssland, är en totalitär och sluten diktatur, men det är Israels medverkande som orsakar högljudda protester och planerade demonstrationer.
Årets upplaga av festivalen har temat ”We are one” (Vi är ett). Kanske åsyftas ett enat Europa, kanske är det ett på ett mer individuellt plan. Eurovisionen har länge haft en tydlig HBT-profil med många regnbågsflaggor i publiken, öppet homosexuella vinnare och Dana International gav transpersoner ett ansikte när hon drog hem segern till Israel år 1998. På ytan verkar festivalen lätt vara en tillställning för glada schlagerbögar, men scenen har skapat världsstjärnor, förenat Israel och Palestina i en duett, och visat upp en mångfald i kompetens, åldrar, ursprung, språk och genrer. Till och med Vitrysslands invånare har ett val när de röstar i schlagern.
Flera av de länder som valt att stå utanför årets upplaga av Eurovision hade helt enkelt inte råd. EBU, den europeiska tv-kanalsunionen som är arrangör, består av både public service och kommersiella kanaler. Skattepengar bekostar musikens olympiad, och Sverige är inte ett undantag, även om det finns en tydlig önskan från EBU:s ledning att tävlingen ska bli billigare. En lyckad final i Malmö kan visa Europa att det går att göra bra underhållning utan en övertrasserad budget, storslagna rekord och vidlyftiga excesser. Störst arena, dyrast dekor och flest specialeffekter är inte samma sak som bäst. Det är en lärdom en och annan politiker också borde ta till sig, innan nästa skrytbygge klubbas igenom och budgetarna skenar i väg.
