Maskin eller människa?
En riktigt ruskig, mycket bra filmserie. Serien var skapad av Lars Lundström, har fått priser och sålts vidare till Asien. Den handlade om hubotar, mänskliga robotar. Hubot är bildat av human och robot, alltså ungefär människorobot. Hubotar har en USB-port någonstans på kroppen, varigenom de kan programmeras. De används som tjänstefolk, arbetare och sällskap, men alltmer avancerade program har även gett dem möjlighet att ha känslor. Ett annat ord för människolika robotar är android, ett namn som påpassligt blivit varunamn för smarta telefoner.
De etiska frågor serien väckte är närmare än vi tror. I sommarhängmattan har jag i veckan lyssnat på vetenskapsradion som tydligt visar att den framtiden redan är här. En pågående avancerad robotforskning i Japan, men även på KTH i Sverige, har lyckats framställa människoliknande robotar med oanade färdigheter.
Vi lever redan med robotar i industrin, vi reser med förarlösa tåg, vi spelar interaktiva dataspel. Det skrämmande och nya är när robotarna blir lika människor. Hideaki Kuzuoka, professor vid Tsukubauniversitetet i Osaka har gjort en robotkopia av en berömd historieberättare. Den äkta mannen har blivit gammal och trött, men kopian fortsätter att berätta. Han både ser ut, rör sig och talar som en människa. Till och med är hans hud mjuk som en människas.
I och med att robotarna blir människolika kommer frågor om hur vi uppför oss mot dem. Någon sa i programmet att det bara är dra ut sladden. Är det så enkelt? En risk med de känslolösa men ”intelligenta” androiderna är enligt den amerikanske psykologiprofessorn Peter Kahn från University of Washington i Seattle att de används inom robotkrigföring. Drönare är ett alltför aktuellt exempel. Även sexindustrin ligger i startgroparna. Om man förlustar sig sexuellt med en robot riskerar man då inte sin mänskliga empati?
Hideako Kuzuoka forskar hur robotar ska kunna användas som verktyg inom bland annat sjukvården. Han tror att vi kan få stor hjälp av robotarna i många sammanhang, de kan vara biljettförsäljare eller guider, de kan vara flygande robotar som kan utföra svåra arbetsuppgifter dit vi inte når.
Inom äldrevården kan de vara sällskap och outröttliga samtalspartners. I skolans värld kan de traggla läxor med eleverna. Kanske kan en robot till och med lyfta samtalsnivån med en människa genom sin förmåga att blixtsnabbt utföra mängder av kombinationer av olika teser och teorier. Ruskigt, inte sant? Det ruskiga är inte automatiseringen, den är vi redan vana vid, utan att möta en människa som inte är en människa. Jag är ändå övertygad om att androiderna snart är en del av vår vardag. Forskningen är så spännande och kittlande, så den går inte att hejda.
