Gästkrönikan

Kärlekstrend

Gästkrönikan Artikeln publicerades

Kärlek. Så avslutar Behrang Miri sina sms. Det är inte specifikt just till mig, utan hans hälsning lyder alltid så.

Häromdagen porträtterades Behrang i ”Tendens” i P1. Han är en iransk-pakistansk-svensk rappare, musiker, ungdomsledare och samhällsdebattör från Malmö. Han talade om språk, om överbryggande, om kärlekens enande kraft.

I huvjacka och joggingskor uppträder han med detta budskap runt om i världen. Han talar ekvilibristiskt många språk, han blandar dem friskt i sina texter, han menar att vi behöver orden för att meddela oss med varandra. Det kan tyckas självklart, men utan att ge barn och ungdomar ett språk så förmenar vi dem många möjligheter.

Bob Hansson, en av våra betydande yngre poeter, talar också om kärlek på ett oförblommerat sätt. Hans blogg heter ”Kärlek, hur fan gör man?” Han läste nyss svenska folkets kärlekspoesi till kronprinsessan och Daniel i teveprogrammet ”Babel”. Hans budskap är att kärleken är livsviktig. Man kan bli generad av sådant prat! Sorgen har tusen röster, men kärlek blir lätt banal.

Det finns fler. Tomas di Leva började redan för några decennier sedan med sina kosmiska kärleksföreställningar. Författaren Björn Ranelid balanserar på denna slaka lina i allt han skriver. Det retar många, själv tycker jag han är något så ovanligt som en godhetens apostel. Stefan Einhorn hade succéförsäljning med sin bok ”Konsten att vara snäll”.

Av och till genom historien rullar fredsbudskap fram över världen. Aristofanes skrev 400 år f Kr ”Lysistrate”, som handlar om kvinnornas kärleksstrejk för att få slut på kriget. Bertha von Suttner, väninna till Alfred Nobel, skrev 1889 efter de blodiga fransk-tyska krigen romanen ”Ned med vapnen”. När jag läste i Lund kom ”Fredsboken” av Bernard Benson och när mina barn var små läste vi gråtande tillsammans ”Tistou, pojken med de gröna fingrarna”, en fredsbok för alla åldrar av Maurice Druon.

Det är faktiskt allvar detta. Det är inte minst aktuellt dessa dagar med militärtstaten (ja, det är nästan så man undrar) Israels aktioner. Människor kan besitta mycken ondska. Den visade sig i Nazityskland då, i Iran idag, i Burma, i Nordkorea, tyvärr finns det alltför många exempel.

Det är lätt att förstå desperationen i kärlekens röster. Världen innehåller så mycken dumhet, råhet. Våld används som nöje och förströelse. Det enda jag säkert vet är att tankar förmerar sig. Onda tankar sprider nya onda tankar, som ringar på vattnet. Liksom goda tankar gör. En god tanke mer är faktiskt en god tanke mer och en ond tanke mindre.

Nu startar snart valkampanjen. Kommer vi att få höra några nya tonlägen, något tilltal som berör? Kan tro på människans godhet betyda något, hur vi bygger vårt samhälle? Finns något nytt sätt att bedriva politik? I Trelleborg och i riksdagen?

Madeleine Brandinär arkitekt och författare.